wannabegreyelf

Idag har jag faktiskt haft min första idrottslektion på många, många år. Nu är det tredje gången jag haft individuell idrott, och också första gången jag var med på den! Tredje gången gillt, som man brukar säga. 

Det gick bra, och var faktiskt roligt, om än lite konstigt att ha idrott ensam med gympaläraren. Nu kanske jag äntligen kan få betyg i idrott och slippa slösa bort alla år jag gått skola.

Råkade även snubbla över en artikel i aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12804826.ab. Det känns bra att det fortfarande finns människor i världen som inte är helt hjärtlösa. 108 stycken, till och med. ;P

Nu ska jag städa lite, äta lite och sedan vilaa!

Idag har vi haft friluftsdag! Och bara rikemansalternativ finns det. Tänker de inte på att inte alla äger en skoter, en häst eller skidutrustning? 

Jag, Elin och några andra åkte iallafall till fårön (påstår dem iallafall), och det var heeelt gratis. Vi såg Henke och Petter på andra sidan sjön, högt uppe på en stor backe, så vi följe efter dem. När vi kom upp var vi varma, trötta och 20 minuter äldre, och då sprang vi runt i skogen och ja... Jag vet inte vad de andra gjorde, men jag skojade runt iallafall! 

Många intressanta saker hittades. Älgbajs, harlortar, kvistar och en stor fet sten. ;) 

Vi gjorde upp en eld, och grillade. Vi hade nog mysigast av alla som var där, och vi kunde nästan se dem som små myror på andra sidan sjön. 

Efter någon/några timmar gick vi tillbaka, åt litegrann och sedan drog jag och Elin med Lunke till stan. 

Det var en jätterolig dag, iallafall. Mycket bättre än lektioner, i varje fall. 

För övrigt har jag och Elin spenderat dagen i WoW, och påbörjat skapandet utav ett awesome sällskapsspel. Tro mig, det blir epic. 

Nu sitter Elin som en zombie här, och väntar på att jag ska avsluta mitt bloggande så att hon får sömn. Sov gott!

Jag känner mig helt disorienterad i tid och rum. Jag sov på soffan 1-2 timmar nyss, och det känns som att jag sovit en evighet. Går jag i skola? Har jag fortfarande läxor att göra? Känner jag någon? Vem är jag? 

Till råga på allt så var Chuck på TV! Jag kollade ju Simpsons. Jag är helt off, känner jag. 

Nåväl, jag får väl börja från noll, lära mig allt igen. Om du tidigare känt mig så kan du ju sms:a! ;)

Idag hade jag sovmorgon till klockan 10, vilket var skönt och behövligt. Speciellt efter att ha varit på en promenad med Fanny till strax efter 23 igår. Vi försökte gå vilse, men lyckades inte. Vi är väl för smarta för sånt. 

På biologin så hittade jag och Elin något som troligtvis var en cyclops. Vi failade att hitta fiskägg, men istället så hittade vi denna lilla varelse, som såg ut som en minimal vit prick. I mikroskop såg den väl ut ungefär såhär:



Bilden är tagen från google. Om jag får säga det, så var våran mycket sötare. :) Sedan hällde jag ut den i diskhon. R.I.P. 

På tal om mikroskop, så funderar jag på att göra en liten odling av något exotiskt, minimalt djur och glo på den i mitt eget mikroskop. Inte för att skryta, men mitt mikroskop har en LCD-skärm. ;) Jag känner mig lite som en nörd idag, men det är alltid bra!

Sista dagen i bloggutmaningen, och vad passar inte bättre än att beskriva ett sista ögonblick?

Nyligen fick jag vara med om den sista gången jag lämnade vår lägenhet på bromsgatan i Kiruna. Jag har växt upp där, från 0 till 16, och nu ska mamma flytta därifrån, så jag fick spendera mitt sista lov i den byggnaden, och kommer nog aldrig mer gå in där då det ska rivas. 

Även om jag inte bott där på 2 år så är det ju mitt barndomshem, och jag kommer sakna det.

Ja, vad säger man?

Fredag morgon började med att storstäda hela lägenheten som nu är skinande ren, för ovanlighetens skull. Matilda kom förbi en sväng innan hon skulle till Luleå för något UNF-möte. So far, so good.

Hon bad mig följa med, och jag tittade stört på henne. Vad skulle jag göra i Luleå när hon hade möte? Hur skulle jag komma hem och vars skulle jag sova? Hon lovade mig sovplats, så okej, tänkte jag.

Jag ringde Elin och störde henne mitt i hennes storstädande, och tvingade henne att packa väskorna för Luleå.

En timme senare var vi i Piteå och gick runt medan vi väntade på bussen, som tillslut kom, och vi befann oss i Luleå.

Vad skulle vi hitta på nu? Det var 3 timmar innan Matilda skulle sluta. Vi fick helt enkelt gå runt lite, och sitta på max. Under denna kväll, satt vi tillslut på max i många timmar. Vi var där 3 gånger under natten. Jag, Elin, Matilda, Linnea och ibland fick vi besök av några andra. Varför? Det visade sig att vi inte alls hade någon sovplats...

Vi drog sedan på efterfest med några killar vi mötte. Det vart inte så mycket sömn under natten, eftersom Matilda skulle på möte igen på morgonen. Jag och Elin drog istället på stan för att leta reda på mat innan vi drog tillbaka hem.

Väl hemma sov jag, i flera timmar. Jag vaknade strax innan 18 idag med ett ryck, duschade och drog till Elin. VAd händer idag då? Ja, vi får se.

Mina ambitioner är att klara gymnasiet och flytta utomlands för att gå universitet där jag vill läsa biologi eller fysik. I slutändan hoppas jag att det ska leda till ett jobb inom teoretisk fysik eller marinbiologi och självklart ett härligt liv med många upplevelser.

http://psychcentral.com/quizzes/autism.htm

Här är ett litet autism/asperger-quiz. Jag fick 40 poäng, vilket betyder att jag troligtvis har autism/asperger. Det var ju ingen nyhet eftersom jag är diagnostiserad med det. Hur mycket får du? 

Det finns även många fler tester om man trycker på quizzes. Bland annat ADHD, bipolär, ångest och så vidare. Enjoy!

Kom över denna artikel idag: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article12508453.ab

Jag blir så sjukt less på sånt här. Varför ska alla tjejer klaga så fort en kändis visar lite utav brösten? Speciellt när de själva alltid går runt i linnen som visar upp halva pattarna och innerst inne önskar att de fick vara lika vackra och ha lika fina bröst som personen på bilden. 

Många tjejer klagar på ALLT som ALLA gör, för att de är avundsjuka. Jag lovar att de flesta av de patetiska tjejerna som gnäller på exempelvis personen i artikeln lugnt hade hoppat omkring naken i en musikvideo om de bara fick chansen. 

Något annat som jag är mer less på är alla som ska klaga på ammande kvinnor. Varför? Jag förstår att man kanske tycker det är obehagligt om ett överviktigt träsktroll med hängpattar till marken ska amma ett hårigt missfoster, men då kan man titta åt ett annat håll eller gå iväg.

Barn har all rätt i världen att få mat, och kvinnor har all rätt i världen att välja att amma dem istället för att ge ersättning, för trots alla patetiska argument från upprörda män som känner sig utkonkurrerade av en bebis, så kan ersättning aldrig ge barnet de antikroppar och den närhet som de behöver från amning. 

Jag ger blanka fan i alla perversa män som tycker att det är äckligt att se en kvinna amma, för att det förstör deras porrskadade bild de har av kvinnors bröst. Kvinnors bröst finns för att barn ska kunna livnära sig ifrån dem. Om dessa män inte vill ha sina sjuka fantasier förstörda av ett litet barn, så får de väl helt enkelt hålla sig hemma vid porrtidningarna, för barn har precis lika stor rätt att äta ute som alla andra. 

Fast allra bäst vore ju om dessa porrskadade flaskbarn till män kunde söka terapi. Eller självdö! 

Nu är ju självklart inte alla kvinnor avundsjuka, och alla män är inte porrskadade svin, men om ni känner er träffade och vill försvara er så kan ni ju antingen hålla tyst för att inte skämma ut er ännu mer, eller helt enkelt lämna en kommentar.

Jag tycker att det är en väldigt fin bild denna nybildade familj tagit, och om mamman vill lägga upp en bild när hon ammar sitt barn på sin egen blogg så får hon det. Om man sedan känner att man inte vill se bröst bli besudlade utav ett spädbarn, eller om man helt enkelt inte vill se bilden utav någon annan orsak, så BESÖK INTE BLOGGEN! Hur svårt kan det vara? 

Jag saknar tiden då jag var 5 år gammal. Varför? Jo, det var en perfekt tid då dagarna spenderades tittandes på Disneyfilmer och man fick klä sig som en vacker alvprinsessa och enbart göra vad man ville hela dagarna utan skola. 

Just nu är jag så sjukt omotiverad till att gå till skolan, städa, handla mat eller ens klä på mig. 

Jag saknar också alla äventyr med diverse kompisar, sommaren och framförallt just nu så saknar jag Gwador. Det spelar ingen roll vad vi gör eller var vi är, jag bara saknar dig helt enkelt.

Min favoritplats brukade nog vara min stuga i Merasjärvi, men efter alla dessa år tror jag inte jag skulle känna densamma idag om jag väl fick vara där. Jag tror inte att jag funnit min favoritplats ännu. 

Lever man i nuet, som jag iallafall oftast försöker göra, så hittar man ju flera favoritplatser, men de tar ju slut när stunden är över, och man glömmer bort dem för att uppleva en annan. Men någon varande favoritplats, där jag kommer känna mig hemma, det har jag inte funnit ännu. 

Idag firar jag och Elin S:t Patricks day! Innan dess, dvs igår kväll, så hade vi ett Sagan om Ringen marathon med Matilda hemma hos Fanny. Det var riktigt mysigt och en härlig övernattning med många roliga citat. :)

När jag och Elin sedan gick hem till henne började förberedandet. Vi förberedde maten, den grönfärgade isen och så vidare. 

Efter det hade vi kräftmiddag med romcola med isbitar och mandarinklyftor. Vi tog också några shots! Allt detta medan vi lyssnade till Flogging Molly och The Dubliners. Sen påbörjades vårat Boondock Saints marathon. Dessa filmer är inte bara världens bästa filmer, och det abosolut sista jag vill se innan jag dör, men också Irländska och i denna film firas även S:t Pattys day, så vi ansåg dessa som passande filmer att se. 

Tilltuggen är crustader med fyllning, ölkorv och fetaost!

Vi bestämte oss att få i oss alkohol varje gång de sa ordet "fuck", men ni som sett denna film bör förstå att efter halva filmen var vi helt wasted, så vi slutade med det. Nu bloggar jag i pausen mellan första och andra filmen. ;) 

Idag är det S:t Pattys day! Det har firats lite symboliskt idag. Alla är väl glada åt att kristendomen kom till Irland? Eller? Det är iallafall hela Irland, USA, Luleå Universitet och jag! 

Men det riktiga, STORSLAGNA firandet, det ska ske i efterskott på lördag! Då jävlar!

Morgonen började med att jag och Elin vaknade upp hos henne för att gröna till oss innan skolan. Klövrar på händer, armar, ja lite överallt, och gröna naglar med en gul klöver på ringfingret och tummen var såklart ett måste. 



När man ändå är igång så ska man väl ha en fyrklöver runt ögat för tur?

Jag är rädd för ting som är väldigt vanligt att vara rädd för, förmodligen för att evolutionen sett till att vi ska ha det så. Jag är rädd för spindlar, insekter och att vara ensam i mörker. 

Att vara ensam i mörker ger lite "förföljd-känslor", och man får lite smått panik att något hemskt ska stå och titta på en. Det är inte så konstigt. Det är meningen att vi ska sova och gömma oss från argsinta kattdjur på nätterna.

Min spindel- och insektsfobi är inte att leka med. Jag har gråtit av rädsla i närheten av odjur som dessa. Inte kul. Petter nämnde en gång ordet "hoppspindlar" för mig, vilket resulterade i att jag grät. Jag HATAR spindlar. Ändå är jag delägare till fem stycken..? 

Ett konstigt undantag är önskespindlar och fågelspindlar, som jag kan röra i utan att dö. 

Jag är också väldigt rädd att någon jag håller kär eller behöver i mitt liv ska dö. Jag brukar hitta på scenarion där personer jag tycker om dör, och så gråter jag för mig själv. Det kanske är ett sätt att förbereda sig själv på utifall något någonsin skulle hända? 

Jag är också lite rädd för människor. Ibland har jag lust att gå under jorden och dö när jag vet att jag måste träffa en människa jag inte känner så väl.

Idag och igår har jag rensat min garderob. Det behövdes. Fyra fulla påsar kläder ska jag göra mig av med till antingen kompisar eller röda korset. Min lägenhet är sjukt smutsig, och mina fötter blir typ svarta av att gå på golvet. Ja, det är så skitigt. 

Nu är iallafall alla mina kläder rensade, sorterade, vikta och i garderoben, vilket är en väldigt ovanlig företeelse. Det är rätt härligt. Jag hittade många plagg som jag inte visste fanns, som jag glömt bort eller som jag trodde någon pervers tant snott utav mig i tvättstugan. Intressant, om inte annat. 

Hittade dessutom massor utav gröna plagg att ha på mig imorgon. Varför? Jo, för det är ST. PATTYS DAY! Var beredd på att bli nypt grön (gul och blå = grön? Funkar det så?) ifall du inte har på dig något grönt.

En första? En första vad? Det är ju alla privata "en första-minnena" man kommer ihåg, och första kärlek och sådant har jag ju redan skrivit. Alla vardagliga "en första" är ju helt hopplöst att minnas. Men okej, vi kan ta första gången jag såg Avatar! 

Första gången jag såg Avatar så hade den haft premiär flera månader tidigare. En gång var jag hos en person som frågade om vi skulle se den. "Pfft. Jag vill inte se någon jävla film med blåa gubbar", lät ungefär mitt svar. 

Några veckor senare satt jag hemma på elevhemmet där jag då bodde, och min syster ringde, berättade hur underbar den var och sa att jag MÅSTE se den. Jag var aningen skeptisk, och ville inte riktigt tro henne. Jag hade ingen att gå med, för jag hade ju inte direkt motivationen till att hitta någon som vill se en skitgammal och kass film, men då erbjöd min syster sig att gå på bio med mig och se den. Faaan, tänkte jag, men jaja, varför inte?

Jag börjar gråta av att se naturen förstöras och av att se djur och människor lida. Men gråter inte alla åt det? Jag börjar också gråta av många filmer, av att prata om tunga känslor samt av att människor lämnar mig. 

Jag börjar ofta gråta känslomässiga tårar (glädjetårar, kanske?) när folk tycker som jag, eller när personer hjärtligt beskriver hur mycket de tycker om mig.

Jag kom hem från Boden igår kväll, och tänkte att vafan. Varför sitta hemma när man kan ha roligt istället? Så imorse 08.55 for jag till Luleå, gick på stan en vända och sen for jag hem till en kompis till mig, och nu sitter vi och lyssnar musik och dricker lite whiskey <3

Imorgon far jag hem, men kommer troligtvis inte plugga matte eller biologi, som jag har prov i på onsdag. Inte heller kemi eller fysik som jag inte jobbat på flera veckor. Vem orkar?

Just nu mår jag bra, jag har kul och är verkar ha ADHD på tjack. Ingen koncentration alls. Försökte se en film, men misslyckades.

Nu är jag sjukt trött på att sitta här,  vill ut och springaaaaa. So long!

Att festa med vänner,att gå ut på äventyr och helt enkelt ha roligt. Eller se en bra film.

Idag vaknade jag strax innan 9 på morgonen för att packa och göra mig iordning för hemresan. Det gick rätt segt, och jag hade noll matlust. 12.06 var det beräknat för tåget att gå, och det skulle vara framme i Boden 15.03. Tåget var endast försenat cirka 10 minuter - yaaay!

Resan gick skitbra. Jag kollade Big Bang Theory säsong fyra hela vägen. ;) 

Väl i Boden åkte jag och mamma till några släktingar där vi umgicks och åt middag tillsammans. Även min syster och hennes familj kom dit. 

Strax innan klockan åtta åkte jag hem med Jenny, John och barnen till Piteå och blev avsläppt hemma i Öjebyn. Det är skönt att vara hemma efter en vecka i Kiruna, även om det var väldigt roligt där. 

Nu blir det Criminal minds och sova. Är dödstrött!

Människor som inte bryr sig om miljön och människor som är respektlösa. Helt enkelt.

De är lika bra som jag minns dem. <3 (Förutom Pocahontas 2 som sög). 

Jag älskar Disneys äldre filmer. De har så fina budskap, och inte bara ett, men det krävs att man ser dem som tonåring/vuxen för att förså allt. Jag älskar också humorn också, som man inte riktigt alltid fattar när man är liten. 

På tal om Disney, så kan vi ju alltid ta upp lite av nutidens åsikter om Walt Disney. 

1. Han hatade judar:

Att han hatade judar är det många som påstår. Det kan nog ligga något i att han var lite anti emot dem, för när han blev känd så var judar väldigt framgångsrika och Disney var i princip det enda stora företag för tecknad film som inte ägdes av judar. Det kan självfallet ha gjort honom lite avundsjuk och grinig. Det finns flera källor som påstår att han uttalat sig negativt om judar. Om det var antisemitism i dess rena anda eller vanliga hederliga judeskämt är dock svårt att veta. 

Många anser också att han hatade judar eftersom att de flesta av de onda karaktärerna är karaktären med stora näsor, och vad jag förstått så är det många som beskriver judar med stora näsor. 

Ett annat ögonblick har jag många av. Jag har många ögonblick som betyder mycket för mig, men just nu kommer jag att tänka på ett. 

Jag har ingen större lust att beskriva det, då det är lite privat, men om personen som var med läser detta så kommer denne förstå. 

En bil, ett ögonblick, en enkel gest, ett ord: "Du". 

Den här månaden ligger jag efter i matte, kemi och fysik. Detta tänkte jag ta igen under lovet, men ja, det har inte hänt ännu. Men någon gång så, kanske.. 

• Den här månaden har jag varit i Kiruna, vars jag för tillfället befinner mig. 
  
  
• Den här månaden ska St Patricks day firas med ett Boondock saints marathon, god mat och irländsk dryck.
  
  
• Jag har en känsla av att det kommer bli mycket WoW-spelande den här månaden. 
  
  
• Den här månaden ska jag försöka ha råd med ett gymkort.
  
  
• Den här månaden ska jag försöka bryta mitt godisberoende och återigen börja med LCHF.

Jag älskar flashback. Det spelar ingen roll vad du vill hitta, lagligt eller olagligt, groteskt eller vardagligt - du kan vara säker på att du hittar det där. 

Om du bara kan se förbi idioterna som klankar ner på allt och alla så hittar du vettiga människor av alla dess slag. Med vettiga människor menar jag människor som beter sig hyggligt, använder källhänvisningar vid fakta och som beskriver sin åsikt utan att för den delen se ner på motståndarsidan. 

På flashback finns tamejfan till och med vettiga extremister. Men såklart - alla har inte förmågan att se förbi alla idioter som också finns där. För det finns MÅNGA idioter också. Men de sållar man lätt bort genom att ta en titt på grammatiken och enbart läsa de grammatiskt korrekta inläggen. Fast å andra sidan kan man nog inte läsa grammatiskt inkorrekta inlägg om man så försöker. Det krävs antingen ett stort geni eller en väldigt korkad idiot för att förstå exempelvis detta:

"amen joo d e inte så svårt elle jo lite men asså inte för mycket om man bara gö så att man typ tar alla man hitta o sen så använnde upp d d som bli över kan man frysa in o använnda til nästa gång man gö såå o typ samla lite mera fö å använnda d e inte så svårt å hitta..........."  ??? 

Jag måste säga att även om det kan vara svårt att stava rätt av diverse anledningar ibland, och det ibland kan vara svårt att kunna alla skrivregler, så borde vem som helst som har gått skola kunna skriva bättre än sådär? Jag skriver fel hela tiden, minst, men jag hoppas att jag iallafall kan göra mig förstådd. 

Punkt och kommatecken är faktiskt viktigt. Glöm aldrig det!

Men om jag nu fortsätter med min lilla flashbackhyllning. Jag tycker att flashback fått ett lite halvtaskigt rykte, och alla pratar alltid om hur det bara finns idioter där. Det tycker inte jag. Visst, på flashback kan man läsa om olagliga droger, och hur man bäst planerar folkmord och andra inte helt fullständigt normala saker, men det finns så mycket annat också, exempelvis hur man löser ett matematikproblem, eller hurvida man kan matcha rött och rosa. 

Flashback har allt! <3 Vill ni se mångfald - då är det rätt ställe för er. Stället där alla modebögar, dykarnördar, nynazister och utlänningar samlas för att lösa och skapa världsproblem. 

Med risk att låta tråkig igen så vet jag inte om det är något speciellt jag ångrar. Jag ångrar oftast små saker, som att säga saker jag inte menar eller säga saker som kommer ut fel. 

Oftast ångrar jag det några dagar, eller några veckor, men sen accepterar jag att gjort är gjort och sagt är sagt och så glömmer jag allt. 

Just nu finns det en sak jag ångrar, som jag dock inte kommer att dela med mig utav. 

Men det är bra att jag gör fel och ångrar saker ibland, för även om det är jobbigt så lär jag ju av det. Eller?

Det har varit en väldigt trevlig helg här i Kiruna med Matilda som bott hos mig. Vi har bakat kakor, gått på promenader, underhållit varandra med tester och skämt och kollat film, bland annat disney. 

Igår kollade vi bland annat Pocahontas. Det måste ha varit minst 10 år sedan sist. Så himla bäst film, alltså. 

Nu är det dock dags för henne att fara hem med tåget som går om mindre än en timme. :( 

För mig blir det ett lov med fysik, matematik, kemi och en gnutta biologi. Ska även träffa några släktingar och kompisar härifrån och förhoppningsvis spela WoW med Elin. ;) 

På tal om Disney (ursäkta för kvaliteten, men det var det enda jag hittade på youtube efter en snabb sökning):

Jadu. Hur ska jag ens komma ihåg alla mina födelsedagar?

Jag tror inte jag vet. Jag tror inte ens att jag har haft några bra födelsedagar sedan jag var liten, förutom att man får saker, för det är ju alltid roligt.

Men jag kan berätta den värsta iallafall. Det var the very day of birth. Det måste ha varit riktigt jobbigt för alla inblandade. Jag tror alla skrek och grät.

Jag har jättemånga minnen. Och flera minnen hör ihop med varandra eftersom de spenderas med samma person. Jag kan helt enkelt inte välja, eftersom det beror helt på hur jag mår och vad jag tycker och tänker i nuläget som bestämmer vilket minne jag tycker mest om för stunden. 

Men DEN HÄR stunden, så pratar jag med Maria Hiljanen, och saknar henne som tusan. Så mitt favoritminne, eller egentligen minnen, JUST NU är nog alla sommarnätter vi spenderade ute på äventyr med moped. Även alla härliga stunder i Vittangi och ja.. Allt. 

Alla härliga äventyr. Vad har vi inte gjort? Badat olagligt, grillat i en soptunnan, flytt från lagen... <3

Nu blir jag helt nostalgisk och tänker på alla härliga minnen jag har i Kiruna med olika människor, med karaten, med min kära Madde. Och sommaren 2009 som var helt underbar. Och min underbara barndom i stugan...

Jag har nog ett rätt bra liv ändå, även om jag inte tror det oftast.

Den kyssen som jag räknar, som varit mer än en puss, den var helt underbar. 

Jag och min nykärlek hade spenderat en underbar dag i Ängesbyn hos mina kusiner. Nu hade kvällen kommit och han skulle ta mopeden hem. Vi stod ute på gården och jag minns att jag hade en grön kjol och en vit kofta. Han hade beiga shorts och en mörkblå/svart t-shirt. 

Vi tittade på varandra, och det spelade ingen roll att det var lite kyligt och myggor omkring oss, för det var en underbart fin sommarkväll. Sen kysstes vi, och det var jättemysigt. Det kändes som att ögonblicket varade en evighet, men som ändå tog slut för fort. 

Det är ett ögonblick jag verkligen värderar, och jag minns så väl när han for hem på mopeden, och hur fint allt var, och hur bra jag mådde. 

Igår blev jag diagnostiserad med Aspergers efter cirka 1 års utredning. Det är något jag absolut inte kommer att hålla hemligt, eftersom jag är den jag är, och om folk väljer att döma mig utifrån detta faktum så är det en människa jag inte vill ha i mitt liv. 

Aspergers syndrom ligger inom autismspektrumet och är, likt ADHD, ADD med mera, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som yttrar sig så att man har svårare för en del saker, men lättare för andra. 0.2 - 0.4 % utav befolkningen har Aspergers syndrom, men det är vanligare, eller åtminstånde mer märkbart, hos individer av det manliga könet. 

Diagnoskriterierna är:

Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion,

Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter,

Betydande nedsättning av funktionsförmåga i viktiga avseenden,

Ingen betydande försening av den allmänna språkutvecklingen,

Ingen betydande försening av den kognitiva utvecklingen såsom nyfikenhet på omgivningen, eller i utvecklingen av för åldern adekvata vardagliga färdigheter eller adaptivt beteende (utöver social interaktion) under de tre första levnadsåren.

Symptomen kan inte bättre förklaras av en annan specifik genomgripande störning i utvecklingen, eller av schizofreni.

Intelligensnivån för personer med Aspergers är definitionsmässigt normal eller högre än normal. Har man även ett begåvningshandikapp får man istället diagnosen autism. 

Hur yttrar sig detta hos mig?

Jag har (enligt tester och min egen åsikt) svårt för socialt samspel. Jag har svårt att uttrycka mig och bli förstådd, och jag har svårt att veta hur det är okej att bete sig och vad som är okej att säga i sociala samspel. Jag har även till viss mån svårt att sätta mig in i människors tankesätt, exempelvis kan jag ha svårt att förstå varför någon blir förolämpad när jag själv inte blir det. 

Jag har svårt att välja mellan saker och jag blir stressad utav att organisera en kaotisk miljö. Jag vill gärna organisera min tillvaro och vill ha ordning på saker och ting. 

Jag kan fasta i ett intresse eller i en aktivitet och fortsätta med den i flera timmar, även glömma bort att äta under denna tid. Jag kan exempelvis se samma film varje dag under en lång period eller läsa om ett ämne flera timmar i sträck. 

Mitt logiska tänkande är starkare än normalt, vilket i praktiken ger mig en högre IQ än medelsvensson, men detta medför också ett mer konkret tänkande där jag får svårare att se helheten, men har lättare att fokusera på detaljer. 

Jag har fler stereotypiska beteenden än medelsvensson, och får även låsningar i mitt beteende. Jag vill till exempel alltid sitta på samma plats, äta på samma sätt och gå på samma sida om folk hela tiden. 

Jag blir lättare orolig och stressad på grund utav en miskad förståelse för andra människor, och för att jag inte alltid kan leva så som jag behöver i samhället. Personer med AS har även lättare att få depressioner och tvångstankar.

Jag tar också längre tid på mig att bearbeta intryck. Om de flesta gör det automatiskt, så gör jag det manuellt. Det tar någon sekund längre för mig att förstå vad det är jag hör/ser/känner.

Om ni har några frågor, funderingar eller helt enkelt bara är nyfikna på något får ni gärna fråga mig! Jag tar inte illa vid. 

Idag var jag, mamma och Matilda i Gällivare. Det är egentligen inte intressant, så jag ska istället berätta om hemvägen. 

Jag kollade ut genom de tonade fönstrerna på bilen och beundrades utav färgerna, som såg helt annorlunda ut på grund utav att fönstret polariserade ljuset. Då ser jag en skugga av bilen som skulle köra om oss, och måste ha kört mer än 100 km/h eftersom det var vad vi körde. Sedan ser jag bilen köra av vägen bredvid oss, och snö flög omkring överallt. 

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6014194

Ingen blev allvarligt skadad, och den andra bilen som sägs vara med vet jag ingenting om. Jag såg bara en vit bil köra av vägen bredvid mig. Det var lite coolt och lite läskigt på samma gång. Verkligen chockartat. 

Vi tänkte vända om, men det stannade så många bilar redan, så vi fortsatte.

Min dröm är att leva i en fri värld. Typ Pandora. Punkt. Har inte denna punkt varit med mer eller mindre typ 3 gånger nu? 

Jag googlade, och tyckte mig se Hulken, ja, fast inte grön. 

Jag har så sjukt många saker jag vill göra. Jag älskar när människor åker ut i världen och blir något. 
Jag är så rädd att jag ska leva ett patetiskt liv i Sverige med barn och ett 9-17 jobb. (Förlåt ni som känner er träffade). 

Efter gymnasiet ska jag söka till universitetet i Irland, och kommer jag inte in så ska jag till Lund och läsa ett år på Irland. Jag ska antingen läsa biologi eller teoretisk fysik. 

Efter eller under universitetet vill jag åka till Asien eller Afrika några månader och volontärjobba med djur och natur. Naturen är verkligen min passion. Det som får mig att må sämst i världen (av andra orsaker än mig själv) är när folk förstör naturen, och det som får mig att må bäst är när enskilda individer kämpar för att göra världen till en bättre plats, då helst för naturen, djuren och lidande människor. 

Jag vill jobba som marinbiolog eller ekolog och vill arbeta för att rädda naturen, och för att se samspelet mellan livet själv. 

Eller så vill jag jobba som teoretisk fysiker, dock ger detta inte lika stora möjligheter till att uppleva saker. Det är mer att jobba i sitt fysiklabb och räkna ut varför partiklar beter sig som de gör. Eller något sådant. Tror jag. Det som gör mig så angelägen att utbilda mig inom fysik är faktumet att jag blir överlycklig när vi läser om rymden, eller om bosonpartiklar så som fotoner. Jag älskar att läsa om atomer, joner, molekyler och bindningar. 

Samtidigt vill jag ju ha en familj. Men går det? Kan man resa när man har en familj? Kan man ha intressanta jobb där det krävs att man är borta långa stunder i taget? Jag kommer garanterat vela åka och forska på grönland, exempelvis. Då är det svårt ta med ungarna att bo i ett tält i vildmarken. 

Det är lite enklare som man. Bara lämna frugan och dra iväg. Men som mamma är man mer bunden - det är iallafall det jag upplevt under min uppväxt. 

Jag längtar iallafall när jag får dra ifrån Öjebyn. Jag har alltid längtat tills jag får dra iväg till den plats där jag känner mig hemma. I Kiruna så ville jag bort. När jag var 5-6 år så packade jag ner alla mina mjukisdjur i plastpåsar. Pappa kom in och frågade mig om jag skulle sova över hos någon. Jag förklarade att jag packade färdigt tills jag var 18 och skulle flytta hemifrån. 

När jag var 12 så dog jag lite av att bo hemma. Jag ville iväg, och när jag blev 16 så fick jag äntligen försvinna till Öjebyn. En mellanlandning, insåg jag snart. För jag hör inte hemma här. Jag hör hemma någonstans långt borta där jag får vara fri. Kanske i vildmarken där jag studerar djur och natur, några meter under havsytan där jag studerar havets underbara varelser, på en utgrävning i Östasien där jag studerar utdöda djur eller kanske på ett stort fränt labb i Tyskland... Vi får se vars jag hamnar och vad jag kommer att ådstakomma. Förhoppningsvis något, iallafall. 

Och ja, händer detta inte under min livstid, så kanske det händer mig i WoW. :) He-he-he

Oj. Boring. Jag tror inte man kan bry sig mindre om kläder än vad jag gör. När jag kommer hem från skolan så är det första jag gör att ta av mig kläderna och ta på min en skön pyjamas. Jag hatar kläder. 

Idag hade jag iallafall på mig en grönvitrutig skjorta och något som ser ut som jeans men är någon form av blandning mellan tights och mjukisbyxor. 

Vill ni ha en bild? Glöm det. 

När jag kom hem så drog jag snabbt på mig min mjölktröja istället. 

"Visste du att om du inte dricker mjölk varje dag, så kommer Arla-haren och skjuter dig i huvudet eller ibland i magen". 

Jag är en hycklare, då jag inte dricker mjölk. Jag älskar mjölk, men jag förtär det inte för den sakens skull.