Dag 13: Den här veckan
Den här veckan, är veckan innan lovet.
Denna måndag började med att jag vaknade upp hos Elin, och fick bära tre tunga saker till skolan: en ryggsäck med böcker, en datorväska med dator och ett mikroskop.
Under onsdagen kommer jag att sitta i kiosken med Elin och Matilda, som vanligt... På torsdagen kommer jag dra till tandläkaren för att bevittna tortyr. Det är nämligen så att min trogna kamrat ska få sitt tandkött penetrerat med en giftnål, och sedan få sin tand utlirkad ur käken.
Och på torsdagen ska jag också fara till Kiruna!
Denna måndag började med att jag vaknade upp hos Elin, och fick bära tre tunga saker till skolan: en ryggsäck med böcker, en datorväska med dator och ett mikroskop.
Under onsdagen kommer jag att sitta i kiosken med Elin och Matilda, som vanligt... På torsdagen kommer jag dra till tandläkaren för att bevittna tortyr. Det är nämligen så att min trogna kamrat ska få sitt tandkött penetrerat med en giftnål, och sedan få sin tand utlirkad ur käken.
Och på torsdagen ska jag också fara till Kiruna!
Min fredag kommer spenderas i Gällivare, och min helg ska återigen spenderas i Kiruna med Matilda.
WoW-helg
Igår spelade jag och Elin World of Warcraft från 11 på morgonen, till strax efter 2... På natten. DVS i 15 timmar. Efteråt var jag, och hon också vad jag förstått, helt väck i huvudet. Jag kände mig full. Jag antar att 3D effekten IRL har den verkan på människor som varit utan den ett tag.
Och så var det ju en chock för kroppen att stå och att hålla balsansen samtidigt som man måste använda sin grovmotorik för att ta sig fram. Jag var nog mer lik en halvåring än en 17-åring, tror jag.
Vi gjorde dock ett litet uppehåll för att beställa hamburgare och köpa godis. Det var den godaste hamburgare jag ätit på väldigt länge. Tack Pitstop!
Nu har jag redan fått många beklagelser på att det här med att spela WoW, även fast jag inte publicerat inlägget i skrivande stund. Därför ska jag göra en lista åt er varför det är okej, och till och med bra, att spela WoW:
Och så var det ju en chock för kroppen att stå och att hålla balsansen samtidigt som man måste använda sin grovmotorik för att ta sig fram. Jag var nog mer lik en halvåring än en 17-åring, tror jag.
Vi gjorde dock ett litet uppehåll för att beställa hamburgare och köpa godis. Det var den godaste hamburgare jag ätit på väldigt länge. Tack Pitstop!
Nu har jag redan fått många beklagelser på att det här med att spela WoW, även fast jag inte publicerat inlägget i skrivande stund. Därför ska jag göra en lista åt er varför det är okej, och till och med bra, att spela WoW:
- Man slipper tänka på den förstörda miljön vi har på jorden, för den i WoW är underbar, även om lite av den också är förstörd.
- Man slipper tänka på lön, jobb, utbildning och skatt. I WoW lootar man pengar, eller rent av får pengar för att göra små tjänster.
- I WoW så kan man ha ett helt annat liv. Du kan leva på att fiska, på ett göra magiska drycker eller kanske sy kläder. Helt underbart. Och vill du inte det, då behöver du inte. Du kan gott vandra omkring och njuta av naturen istället.
- I WoW kan man vara pirat. Man kan döda humanoids och ta deras pengar, sedan kan man köpa rom och supa sig full.
- I WoW... Ja, ni ser. Det finns hur mycket som helst som är bra med WoW. Och det är mycket bättre än att plugga, hur man än tänker. Skiter sig livet, ja, då är man fortfarande rik som ett troll i WoW.
Dag 12: I min handväska
I min icke-existerande handväska har jag förmodligen pepparspray, en pistol, mobiltelefon, plånbok, läppbalsam, nycklar, kanske några tusen i kontanter, och lite vodka.
Men en handväska använder jag tyvärr inte.
Detta är dock vad jag har i mina fickor at all times:
*Läppbalsam.
*Ludd
*Luft
När jag går ut brukar jag också ploppa ner mobil och annat viktigt.
Ett helt meningslöst inlägg... Nu ska jag istället prata om WoW och sedan spela WoW. :)
Men en handväska använder jag tyvärr inte.
Detta är dock vad jag har i mina fickor at all times:
*Läppbalsam.
*Ludd
*Luft
När jag går ut brukar jag också ploppa ner mobil och annat viktigt.
Ett helt meningslöst inlägg... Nu ska jag istället prata om WoW och sedan spela WoW. :)
Dag 11: Mina syskon
Jag är yngst utav 4 systrar, vilket oundvikligen leder till att jag har tre äldre systrar.
Min äldsta syster heter Susanne, och är (med stor sannolikhet) 31 år. Hon är gift med två söner. Hon är väldigt jordnära, och väldigt snäll. Under min uppväxt hade vi inte så bra kontakt eftersom hon är såpass mycket äldre och flyttade hemifrån när jag var liten. Mitt tidigaste minne med henne är nog faktiskt när vi städar ur hennes rum när hon skulle flytta hemifrån. Jag var då kanske 3-4 år.
Nästa syster i åldersordningen är Jenny, som är 26 år och också har två söner hon med. Hon har alltid lekt med mig, badat mig och tagit hand om mig när jag var liten. Jag har alltid sett upp till Jenny, och hon har varit min idol när jag var liten. Idag är hon tankspridd, känslosam och sjukt engagerad i saker och ting. Och hon lagar jättegod mat. :)
Sedan har vi min syster Sofie, som är 20 år gammal och som precis har flyttat till Stockholm. Hon och jag har lekt och bråkat dagarna i ända när vi var små. Jag gjorde allt för att hon skulle tycka om mig, som tack för det snodde hon pengar ur min spargris och klöste mig. Det var väldigt tragiskt ibland. Andra gånger lekte hon skola med mig och mina kompisar, och det var något jag tyckte väldigt mycket om. :)
Min äldsta syster heter Susanne, och är (med stor sannolikhet) 31 år. Hon är gift med två söner. Hon är väldigt jordnära, och väldigt snäll. Under min uppväxt hade vi inte så bra kontakt eftersom hon är såpass mycket äldre och flyttade hemifrån när jag var liten. Mitt tidigaste minne med henne är nog faktiskt när vi städar ur hennes rum när hon skulle flytta hemifrån. Jag var då kanske 3-4 år.
Nästa syster i åldersordningen är Jenny, som är 26 år och också har två söner hon med. Hon har alltid lekt med mig, badat mig och tagit hand om mig när jag var liten. Jag har alltid sett upp till Jenny, och hon har varit min idol när jag var liten. Idag är hon tankspridd, känslosam och sjukt engagerad i saker och ting. Och hon lagar jättegod mat. :)
Sedan har vi min syster Sofie, som är 20 år gammal och som precis har flyttat till Stockholm. Hon och jag har lekt och bråkat dagarna i ända när vi var små. Jag gjorde allt för att hon skulle tycka om mig, som tack för det snodde hon pengar ur min spargris och klöste mig. Det var väldigt tragiskt ibland. Andra gånger lekte hon skola med mig och mina kompisar, och det var något jag tyckte väldigt mycket om. :)
En konstig dag
Just nu sitter jag här, vid min kära dator. Det känns inte alls som att jag spenderat hela dagen i skolan, och det känns inte alls som att alla tankar som gått igenom mitt huvud gjort det idag.
Jag har hunnit se The Matrix, har hunnit prata om allt och ingenting med Ulf och Elin i kiosken, och jag har hunnit komma hem och känna mig lite nedstämd, och nu känns det helt overkligt. Har inte jag bara suttit här? Har jag inte vaknat nyss? Är det redan kväll?
Dagen känns som att den bara flugit förbi. Inte när jag upplevt den. Lektionerna har varit långa, jag har sett två hyfsat långa filmer, och suttit i kiosken i tre timmar. Men nu i efterhand så förstår jag inte ens ifall dagen ens har varit verklig. Det känns så konstigt. Som om dagen började för flera år sedan, och som att den pågick i några sekunder, och nu är det så länge sedan allt hände.
Jag har även haft huvudvärk hela dagen. Det känns som om jag skulle ha feber, men temperaturen är normal.
Kursen Ekologi började idag. Den ser jag fram emot. Jag älskar biologi. Det är så lätt, och så himla logiskt. <3 Jag hade kunnat sitta hela dagen och prata om hur en enda cell kan bete sig precis som en individ, och hur ett stort samhälle beter sig precis som en enda individ. Jag älskar liv. Jag älskar läran om livet.
Nu ska jag se Criminal minds och sova. Natt.
Jag har hunnit se The Matrix, har hunnit prata om allt och ingenting med Ulf och Elin i kiosken, och jag har hunnit komma hem och känna mig lite nedstämd, och nu känns det helt overkligt. Har inte jag bara suttit här? Har jag inte vaknat nyss? Är det redan kväll?
Dagen känns som att den bara flugit förbi. Inte när jag upplevt den. Lektionerna har varit långa, jag har sett två hyfsat långa filmer, och suttit i kiosken i tre timmar. Men nu i efterhand så förstår jag inte ens ifall dagen ens har varit verklig. Det känns så konstigt. Som om dagen började för flera år sedan, och som att den pågick i några sekunder, och nu är det så länge sedan allt hände.
Jag har även haft huvudvärk hela dagen. Det känns som om jag skulle ha feber, men temperaturen är normal.
Kursen Ekologi började idag. Den ser jag fram emot. Jag älskar biologi. Det är så lätt, och så himla logiskt. <3 Jag hade kunnat sitta hela dagen och prata om hur en enda cell kan bete sig precis som en individ, och hur ett stort samhälle beter sig precis som en enda individ. Jag älskar liv. Jag älskar läran om livet.
Nu ska jag se Criminal minds och sova. Natt.
Dag 10: Mitt hjärtas önskan
Jag önskar mig lycka, och jag önskar mig frihet.
Jag önskar mig en värld där människan inte styr eller förstör, och där alla arter (inklusive människan) lever fritt i ett samspel med naturen.
Jag ber inte om ursäkt. Det är min blogg!
Jag har inte haft ork till att blogga. Jag har inte ens haft ork till att sitta på facebook, eller spela spel. Hur ansträngande kan det ens vara? De få fria tider jag haft helt ensam har jag orkat sova, eller orkat ligga framför TVn. Detta är dock ingen ursäkt. Jag uppdaterar min blogg så sällan jag känner för det. Ha-ha.
Nu är iallafall skolan igång efter sjukdomstiden, och jag började med ett prov. Yay! Jag har också spenderat tid med Elin. Vi har varit sjuka tillsammans. :)
I söndags så var jag hos min syster, som har byggt in ett akvarium i väggen. Det är verkligen skitsnyggt, och jag kommer nog glo där flera timmar framöver.
Vi såg också innebandymatch från klockan 16.00 till klockan 19.00. Det började med 6-åringar som övade att passa till en division 3 match (eller något sådant. Hur ska jag veta? Jag vet inte ens vilket lag som vann, ärligt talat).
Systers son, som är en utav 6-åringarna, kollade drygt på mig och sa "Vet du inte ens vad teka är?!" Min comeback "Vet du vad andraderivatan av 3x^2 + 3x är?! Nä, just det!"
Snacka om att vara lam. ;P
Något annat lamt är att jag såg Big brother, och gillade det. Jag trodde inte jag kunde sjuka så lågt. Hittills, efter att sett ett avsnitt, så gillar jag Vanessa, en blonderad svartskalle som föddes som man. Hon verkar rätt härlig. Jag gillar också paret som ska vara med där, Richard (?), någon hyperfärgglad mesig snubbe och Ebba (?), som ser alldeles för normal ut för big brother, som ska låtsas som att de inte känner varandra.
Dock är det tveksamt att jag kommer fortsätta kolla på detta program. Jag vet inte ens när det sänds eller i vilken kanal, men who cares?
Nu är iallafall skolan igång efter sjukdomstiden, och jag började med ett prov. Yay! Jag har också spenderat tid med Elin. Vi har varit sjuka tillsammans. :)
I söndags så var jag hos min syster, som har byggt in ett akvarium i väggen. Det är verkligen skitsnyggt, och jag kommer nog glo där flera timmar framöver.
Vi såg också innebandymatch från klockan 16.00 till klockan 19.00. Det började med 6-åringar som övade att passa till en division 3 match (eller något sådant. Hur ska jag veta? Jag vet inte ens vilket lag som vann, ärligt talat).
Systers son, som är en utav 6-åringarna, kollade drygt på mig och sa "Vet du inte ens vad teka är?!" Min comeback "Vet du vad andraderivatan av 3x^2 + 3x är?! Nä, just det!"
Snacka om att vara lam. ;P
Något annat lamt är att jag såg Big brother, och gillade det. Jag trodde inte jag kunde sjuka så lågt. Hittills, efter att sett ett avsnitt, så gillar jag Vanessa, en blonderad svartskalle som föddes som man. Hon verkar rätt härlig. Jag gillar också paret som ska vara med där, Richard (?), någon hyperfärgglad mesig snubbe och Ebba (?), som ser alldeles för normal ut för big brother, som ska låtsas som att de inte känner varandra.
Dock är det tveksamt att jag kommer fortsätta kolla på detta program. Jag vet inte ens när det sänds eller i vilken kanal, men who cares?
Dag 09: Min tro
Dag 09: Min tro
Jag tror på något större. Jag tror på ett öde, en gud eller något större.
Jag tror inte på någon som tittar på en och straffar en för alla ens synder. Jag tror inte ens att man kan synda, men jag tror att vissa saker är menade att hända, att en del människor är menade att träffas, för att lära av varandra, att deras öden kan vara sammanvävda, för ett helt liv, eller bara för en timme.
Jag tror på något som skapar en balans i världen. Typ Eywa, fast inte lika påtagligt.
Och jag tror att om man syndar, så straffar man sig själv. Straffet man får av onda gärningar är det dåliga samvete man får. Och psykopater, som inte får dåligt samvete? Ja, de straffas inte, men belönas inte heller med kärlek, som är det viktigaste vi har här i livet.
Jag tror självklart på big bang, på evolutionen, men kanske finns något bakom det. En matematisk formel som vi kan kalla ödet, som förutbestämt evolutionen, eller så kanske det är slump.
Jag tror att när vi dör, så hänger vår energi kvar, för att den är så stark, och vissa människor kan känna av den. Inte att vi är spöken, eller andar, utan energier. Vi lämnar ett energispår, som hänger kvar, och kan känns av ett tag framöver.
Jag tycker religion är fel. Jag vill aldrig stödja en religion, men jag stödjer gärna en tro. Jag tror inte på att man ska tvingas leva efter regler för att få det bra efter döden. Jag vet inte ens vad som finns efter döden, men jag tror att om det finns något där, så räcker det att leva så gott att man kan leva med sig själv.
Ett citat från Albert Einstein: “Science without religion is lame, religion without science is blind”.Jag tror på något större. Jag tror på ett öde, en "gud" eller något större.
Jag tror på något större. Jag tror på ett öde, en "gud" eller något större.
Jag tror inte på någon som tittar på en och straffar en för alla ens synder. Jag tror inte ens att man kan synda, men jag tror att vissa saker kanske är menade att hända, att en del människor är kanske menade att träffas, för att lära av varandra, att deras öden kan vara sammanvävda, för ett helt liv, eller bara för en timme.
Jag tror på något som skapar en balans i världen. Typ Eywa, fast inte lika påtagligt.
Jag tror inte på någon som tittar på en och straffar en för alla ens synder. Jag tror inte ens att man kan synda, men jag tror att vissa saker kanske är menade att hända, att en del människor är kanske menade att träffas, för att lära av varandra, att deras öden kan vara sammanvävda, för ett helt liv, eller bara för en timme.
Jag tror på något som skapar en balans i världen. Typ Eywa, fast inte lika påtagligt.
Och jag tror att om man syndar, så straffar man sig själv. Straffet man får av onda gärningar är det dåliga samvete man får.
Jag tror självklart på big bang, på evolutionen, men kanske finns något bakom det. En matematisk formel som vi kan kalla ödet, som förutbestämt evolutionen, eller så kanske det är slump.
Jag tror självklart på big bang, på evolutionen, men kanske finns något bakom det. En matematisk formel som vi kan kalla ödet, som förutbestämt evolutionen, eller så kanske det är slump.
Jag tror att när vi dör, så hänger vår energi kvar, för att den är så stark, och vissa människor kan känna av den. Inte att vi är spöken, eller andar, utan energier. Vi lämnar ett energispår, som hänger kvar, och kan känns av ett tag framöver.
Samtidigt som jag tror detta, så "vet" jag att det bara är något man tror för att hitta en mening med livet, och för att inte vara rädd för döden. Men jag vill tro, även om det kanske inte är sanning.
Jag tycker religion är fel. Jag vill aldrig stödja en religion, men jag stödjer gärna en tro. Jag tror inte på att man ska tvingas leva efter regler för att få det bra efter döden. Jag vet inte ens vad som finns efter döden, men jag tror att om det finns något där, så räcker det att leva så gott att man kan leva med sig själv.
Ett citat från Albert Einstein: “Science without religion is lame, religion without science is blind”.
Samtidigt som jag tror detta, så "vet" jag att det bara är något man tror för att hitta en mening med livet, och för att inte vara rädd för döden. Men jag vill tro, även om det kanske inte är sanning.
Jag tycker religion är fel. Jag vill aldrig stödja en religion, men jag stödjer gärna en tro. Jag tror inte på att man ska tvingas leva efter regler för att få det bra efter döden. Jag vet inte ens vad som finns efter döden, men jag tror att om det finns något där, så räcker det att leva så gott att man kan leva med sig själv.
Ett citat från Albert Einstein: “Science without religion is lame, religion without science is blind”.
Dag 08: Ett ögonblick
Ett ögonblick, ja, vilket ska man välja?
Jag har många ögonblick som jag tycker om väldigt starkt, men i brist på bilder så väljer jag ett helt annat ögonblick, så att ni kan dela det med mig. Nästan.
Circusen hade sina djur i hagar i Piteå när jag var på loppmarknad, så jag gick fram till elefanten som åt gräs, matade henne och tittade på denna underbart kloka varelse.
Det var så spännande att för första gången få röra i en elefant, och dessutom mata en. Att bara stå nära ett så otroligt klokt djur som jag egentligen aldrig någonsin borde träffa på, om vi båda hade levt på rätt villkor.
Det var iallafall riktigt fascinerande, och jag hade lätt stått kvar där hela dagen om inte mitt sällskap hade dragit med mig hem igen.
Jag har många ögonblick som jag tycker om väldigt starkt, men i brist på bilder så väljer jag ett helt annat ögonblick, så att ni kan dela det med mig. Nästan.
Circusen hade sina djur i hagar i Piteå när jag var på loppmarknad, så jag gick fram till elefanten som åt gräs, matade henne och tittade på denna underbart kloka varelse.
Det var så spännande att för första gången få röra i en elefant, och dessutom mata en. Att bara stå nära ett så otroligt klokt djur som jag egentligen aldrig någonsin borde träffa på, om vi båda hade levt på rätt villkor.
Det var iallafall riktigt fascinerande, och jag hade lätt stått kvar där hela dagen om inte mitt sällskap hade dragit med mig hem igen.
Dag 07: Min bästa vän
Jag vet ärligt talat inte vad eller vem jag ska skriva om, så jag antar att jag helt enkelt skriver litegrann om mina kandidater.
Vi har först världens snällaste människa, som jag har storslagna planer ihop med. Denne är någon som jag hoppas få vara vän med länge, och jag hoppas att allt går som planerat så att vi får världens roligaste år ihop.
Sedan har vi en till, någon som jag kan prata om allt med, och som alltid accepterat mig som jag är, även om jag är lite tokig. Någon som gör mitt liv mycket trevligare, helt enkelt.
Och så finns ju du, som funnits där för mig i många år, och som aldrig slutat vara en stor del utav mitt liv, även om avståndet inte alltid varit på vår sida.
Sedan har vi ju en till också, men du vet nog vem du är. ;)
Men det finns ju så många som jag gillar, och så många som jag vill fortsätta ha kontakt med, så det är omöjligt att välja en, och omöjligt att skriva om allihop.
Vi har först världens snällaste människa, som jag har storslagna planer ihop med. Denne är någon som jag hoppas få vara vän med länge, och jag hoppas att allt går som planerat så att vi får världens roligaste år ihop.
Sedan har vi en till, någon som jag kan prata om allt med, och som alltid accepterat mig som jag är, även om jag är lite tokig. Någon som gör mitt liv mycket trevligare, helt enkelt.
Och så finns ju du, som funnits där för mig i många år, och som aldrig slutat vara en stor del utav mitt liv, även om avståndet inte alltid varit på vår sida.
Sedan har vi ju en till också, men du vet nog vem du är. ;)
Men det finns ju så många som jag gillar, och så många som jag vill fortsätta ha kontakt med, så det är omöjligt att välja en, och omöjligt att skriva om allihop.
Jag, Elin och Bacillerna har filmkväll.
Jag och Elin är sjuka tillsammans, och har spenderat exakt hela dagen med att kolla film. Hittills har vi sett fyra stycken, men många fler är på gång. ;)
Det var också helt sjukt igår när jag kom hem till Elin. Vi satte oss och pratade lite om framtiden, och så vänder jag huvudet snabbt och får se något häpnadsväckande! Jag bara pekar rakt ut och Elin ser hoppfullt dit jag pekar. Det var nämligen lilla David-Della-Rocco-Rosengurtle-Baumgartner som kom krypandes fram. Nu är han/hon i säkerhet igen och har fått smaska maggots.
Håll tummarna för att jag och Elin ska bli friska snart, och håll tummarna för att alla filmer vi ska se kommer att vara bra!
Det var också helt sjukt igår när jag kom hem till Elin. Vi satte oss och pratade lite om framtiden, och så vänder jag huvudet snabbt och får se något häpnadsväckande! Jag bara pekar rakt ut och Elin ser hoppfullt dit jag pekar. Det var nämligen lilla David-Della-Rocco-Rosengurtle-Baumgartner som kom krypandes fram. Nu är han/hon i säkerhet igen och har fått smaska maggots.
Håll tummarna för att jag och Elin ska bli friska snart, och håll tummarna för att alla filmer vi ska se kommer att vara bra!
Dag 06: Min dag
Ja. Vad ska man säga? Idag har jag tittat på TV hela dagen, känt behovet att döda eller stjäla så att jag på något sätt kan tillfredsställa mitt sockersug samt använt upp hela regnskogen till att snyta mig.
Jag HATAR att vara sjuk.
Inspiration
Det finns mycket som inspirerar mig, och inspirationskällorna varierar från tid till tid, men just nu blir jag inspirerad utav människor som vill göra livet bättre för andra, människor som vill rädda naturen och människor som ser bortom det materiella. Jag har några inspirationskällor jag vill dela med mig utav. Nu kommer jag dock inte ta hänsyn till icke-dokumentärfilmer, för let's face it, då skulle hela det här inlägget handla om Avatar.
Fem personer som inspirerar mig:
Rick O'Barry - En underbar människa och stor djurrättsaktivist som gör allt jag önskar att jag kunde.
Rob Stewart - Ännu en djurrättsaktivist som hängivet spenderar sitt liv för naturens bästa.
Paul Watson - Grundare för organisationen Sea Shepherd som aktivt försöker rädda valarna och havets andra varelser. Han finns att se på Discovery Channel's Whale wars.
Nick Vujicic - Mannen som föddes utan armar, och utan ben, men som aldrig gav upp. Idag är han utbildad och har föreläsningar för att hjälpa andra människor. Han får mig att inse att ingenting är omöjligt, och att det bara är våra tankar som sätter gränser.
Jenny Sandström - Min storasyster, som fått upp ögonen för hälsosamt leverne och varje gång vi träffas inspirerar mig till ett liv utan gifter och hälsoskadliga ämnen.
Två filmtrailers:
Sharkwater handlar om Rob Stewart som spenderar sitt liv på att rädda den snart utrotade hajen. Dokumentären är hjärteskärande, men inspirerar mig verkligen till att leva mer miljövänligt, sprida information om världsproblem och ger mig motivation till att göra något för världen/naturen!
The Cove handlar om Rick O'Barrys tappra insats för att stoppa japans delfinslakt. Dokumentären är så mäktig, och jag bli tårögd över hur extremt engagerad och underbar Rick är. Det är en film som, likt Sharkwater, håller mig vaken på kvällarna och gör mig okoncentrerad på lektionerna. Hur kan man tänka på matte när vi måste fokusera på att rädda världen?
Två youtubeklipp:
Nick Vujicic föreläser om att aldrig ge upp. Det finns mycket att se om honom och hans föreläsningar, men här har ni ett klipp!
Denna youtubevideo, "Christian the lion", är bara så fin. Jag vet inte riktigt på vilket sätt den inspirerar mig, eller varför, men den gör det. Den är gammal, men definitivt värd att se!
En bok:
Boken "Det är aldrig kört" skriven av Kristina Reftel. Det finns så himla många fina historier i den boken. Historier som får en att tänka, historier som får en motiverad till att förändra sig själv eller sitt liv och historier som verkligen berör. Jag tycker att alla borde äga en kopia utav denna bok. Här får ni ett litet smakprov:
Fem personer som inspirerar mig:
Rick O'Barry - En underbar människa och stor djurrättsaktivist som gör allt jag önskar att jag kunde.
Rob Stewart - Ännu en djurrättsaktivist som hängivet spenderar sitt liv för naturens bästa.
Paul Watson - Grundare för organisationen Sea Shepherd som aktivt försöker rädda valarna och havets andra varelser. Han finns att se på Discovery Channel's Whale wars.
Nick Vujicic - Mannen som föddes utan armar, och utan ben, men som aldrig gav upp. Idag är han utbildad och har föreläsningar för att hjälpa andra människor. Han får mig att inse att ingenting är omöjligt, och att det bara är våra tankar som sätter gränser.
Jenny Sandström - Min storasyster, som fått upp ögonen för hälsosamt leverne och varje gång vi träffas inspirerar mig till ett liv utan gifter och hälsoskadliga ämnen.
Två filmtrailers:
Sharkwater handlar om Rob Stewart som spenderar sitt liv på att rädda den snart utrotade hajen. Dokumentären är hjärteskärande, men inspirerar mig verkligen till att leva mer miljövänligt, sprida information om världsproblem och ger mig motivation till att göra något för världen/naturen!
The Cove handlar om Rick O'Barrys tappra insats för att stoppa japans delfinslakt. Dokumentären är så mäktig, och jag bli tårögd över hur extremt engagerad och underbar Rick är. Det är en film som, likt Sharkwater, håller mig vaken på kvällarna och gör mig okoncentrerad på lektionerna. Hur kan man tänka på matte när vi måste fokusera på att rädda världen?
Två youtubeklipp:
Nick Vujicic föreläser om att aldrig ge upp. Det finns mycket att se om honom och hans föreläsningar, men här har ni ett klipp!
Denna youtubevideo, "Christian the lion", är bara så fin. Jag vet inte riktigt på vilket sätt den inspirerar mig, eller varför, men den gör det. Den är gammal, men definitivt värd att se!
En bok:
Boken "Det är aldrig kört" skriven av Kristina Reftel. Det finns så himla många fina historier i den boken. Historier som får en att tänka, historier som får en motiverad till att förändra sig själv eller sitt liv och historier som verkligen berör. Jag tycker att alla borde äga en kopia utav denna bok. Här får ni ett litet smakprov:
Det här är berättelsen om en mycket rik man som ville visa för sin son hur fattiga människor lever. Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten utav deras gods. När de återvände efter besöket frågade pappan:
“Förstår du nu vad fattigdom innebär?”
“Ja, det gör jag” svarade sonen.
“Kan du då beskriva skillnaden mellan vårt liv och deras” bad pappan.
“Vi har bara en hund, men de har fyra. Vi har en liten pool på gården, men de har en hel sjö. Vi har olikfärgade lampor i trädgården, men de ser hela stjärnhimlen. Vi har en massa betjänter som hjälper oss, men de hjälper andra. Vi har stängsel runt hela vår gård, men de har vänner som skyddar dem.
Jag som trodde att vi var rika och de fattiga.”
“Förstår du nu vad fattigdom innebär?”
“Ja, det gör jag” svarade sonen.
“Kan du då beskriva skillnaden mellan vårt liv och deras” bad pappan.
“Vi har bara en hund, men de har fyra. Vi har en liten pool på gården, men de har en hel sjö. Vi har olikfärgade lampor i trädgården, men de ser hela stjärnhimlen. Vi har en massa betjänter som hjälper oss, men de hjälper andra. Vi har stängsel runt hela vår gård, men de har vänner som skyddar dem.
Jag som trodde att vi var rika och de fattiga.”
Det här är berättelsen om en mycket rik man som ville visa för sin son hur fattiga människor lever. Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten utav deras gods. När de återvände efter besöket frågade pappan:
“Förstår du nu vad fattigdom innebär?”
“Ja, det gör jag” svarade sonen.
“Kan du då beskriva skillnaden mellan vårt liv och deras” bad pappan.
“Vi har bara en hund, men de har fyra. Vi har en liten pool på gården, men de har en hel sjö. Vi har olikfärgade lampor i trädgården, men de ser hela stjärnhimlen. Vi har en massa betjänter som hjälper oss, men de hjälper andra. Vi har stängsel runt hela vår gård, men de har vänner som skyddar dem.
Jag som trodde att vi var rika och de fattiga.”Det här är berättelsen om en mycket rik man som ville visa för sin son hur fattiga människor lever. Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten utav deras gods. När de återvände efter besöket frågade pappan
Dag 05: Vad är kärlek?
Vad är kärlek? Känns som en enkel fråga att svara på.
Jag tror inte att man behöver älska någon för alltid för att det ska kallas kärlek. Jag tror snarare kärlek är när man är med en individ, med sig själv eller på ett visst ställe i livet och känner total frid. När man bara vet att man är precis där man vill vara, utan att tveka, fundera eller känna missnöje.
Jag tror att kärlek kan existera i många former, och jag tror att man kan älska någon/något oerhört mycket, oavsett om det varar en sekund eller en livstid.
Framförallt så tror jag att kärleken är det som ger livet mening, och något som alltid finns med oss. Kärlek varar förevigt, även om objektet för vår kärlek kan förändras. Kärleken är tryggheten mitt i stormen.
Jag tror inte att man behöver älska någon för alltid för att det ska kallas kärlek. Jag tror snarare kärlek är när man är med en individ, med sig själv eller på ett visst ställe i livet och känner total frid. När man bara vet att man är precis där man vill vara, utan att tveka, fundera eller känna missnöje.
Jag tror att kärlek kan existera i många former, och jag tror att man kan älska någon/något oerhört mycket, oavsett om det varar en sekund eller en livstid.
Framförallt så tror jag att kärleken är det som ger livet mening, och något som alltid finns med oss. Kärlek varar förevigt, även om objektet för vår kärlek kan förändras. Kärleken är tryggheten mitt i stormen.
"När man älskar, så känner man lyckan.
När man är trygg, så känner man frid.
När man känner total frid, då känner man frihet."
Jag hatar att vara sjuk. :(
Ja, nu ska jag gnälla om hur dåligt jag mår. För jag är sjuk, och när man är sjuk så får man vara patetisk.
Vaknade idag och svettades och hade ont överallt. Funderade på att sjukanmäla mig men jag ville inte missa utbildningsmässan och fysiken, och som tur var gav Elin mig en värktablett och då blev jag som frisk igen. Jag svettades som fan på vägen till skolan, och gick med öppen jacka hela vägen i -30 och det var ändå rätt varmt.
Skoldagen gick bra, men vid lunchtid började smärtan komma tillbaka och då fick jag en tablett utav skolsystern, och vips, så blev man frisk igen.
Sedan blev det då dags att gå hem. Väl hemma finns inga värktabletter. Varför? Jo, FÖR ATT MAN FÅR INTE KÖPA SÅDANA PÅ COOP NÄR MAN ÄR UNDER 18! Hur diskriminerade är inte det? Om jag har ont i hela kroppen och inte orkar gå längre än till coop, då får jag lida, för om man är 17.5 år så är det tydligen så att man kommer knarka tabletter eller dö utav dem. Eller dylikt.
Min kroppstemperatur gick från 36.6 grader Celsius till 38.4 grader C, och stiger fortfarande. Jag fryser som om det vore minusgrader i min lägenhet, har ont i hela kroppen och vill helst typ dö.
Det enda jag kunde göra var att ringa och gråta till undersköterskan mamma, som fick min syster's pojkvän att komma hit med värktabletter och kanske något gott. Så nu väntar jag på honom. <3
Vaknade idag och svettades och hade ont överallt. Funderade på att sjukanmäla mig men jag ville inte missa utbildningsmässan och fysiken, och som tur var gav Elin mig en värktablett och då blev jag som frisk igen. Jag svettades som fan på vägen till skolan, och gick med öppen jacka hela vägen i -30 och det var ändå rätt varmt.
Skoldagen gick bra, men vid lunchtid började smärtan komma tillbaka och då fick jag en tablett utav skolsystern, och vips, så blev man frisk igen.
Sedan blev det då dags att gå hem. Väl hemma finns inga värktabletter. Varför? Jo, FÖR ATT MAN FÅR INTE KÖPA SÅDANA PÅ COOP NÄR MAN ÄR UNDER 18! Hur diskriminerade är inte det? Om jag har ont i hela kroppen och inte orkar gå längre än till coop, då får jag lida, för om man är 17.5 år så är det tydligen så att man kommer knarka tabletter eller dö utav dem. Eller dylikt.
Min kroppstemperatur gick från 36.6 grader Celsius till 38.4 grader C, och stiger fortfarande. Jag fryser som om det vore minusgrader i min lägenhet, har ont i hela kroppen och vill helst typ dö.
Det enda jag kunde göra var att ringa och gråta till undersköterskan mamma, som fick min syster's pojkvän att komma hit med värktabletter och kanske något gott. Så nu väntar jag på honom. <3
Jag och Matilda diskuterar botemedel, the NV-kind of way. <3
Dag 04: Det här åt jag idag
Haha. Ja. Vad ska man säga?
Jag har tyvärr inga bilder på min mat, och kan också tillägga att jag är helt off i kroppen och har ont överallt, så mina matvanor har varit lite störda idag.
Frukost: Inget
Snack: Några godisar som jag fick från utbildninsmässan vi var på idag.
Lunch: Fiskgratäng, sallad, lite köttfärsgratäng
Middag: Korvgryta med grönsaker
Snack: Maryland kakor
Jag har tyvärr inga bilder på min mat, och kan också tillägga att jag är helt off i kroppen och har ont överallt, så mina matvanor har varit lite störda idag.
Frukost: Inget
Snack: Några godisar som jag fick från utbildninsmässan vi var på idag.
Lunch: Fiskgratäng, sallad, lite köttfärsgratäng
Middag: Korvgryta med grönsaker
Snack: Maryland kakor
Alla <3-dag
Skoldagen idag började med att jag sov mig igenom de två första lektionerna. :) Mysigt värre. Efter skolan gick jag och Elin hem till henne och gjorde en häpnandsväckande upptäckt - en spindel hade ömsat skinn! Den var så sjukt fin och alldeles vit. Dessvärre var David-Della-Rocco-Rosengurtle-Baumgartner borta, och är fortfarande borta.
Hittelön till den som kan finna henom, död eller levande! 
Vi gjorde också världens godaste kycklingsallad, och till efterätt åt vi chokladbollar med grädde. 
Nu ska alla hjärtans dag avslutas med en film och en cola!
Dag 03: Mina föräldrar
Mina föräldrar, Lars och Inger. Vad säger man om dem?
Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv.
Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska.
Det är jag som fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.
Men hon är den bästa mamman som finns. Jag skulle aldrig byta bort henne. Hon respekterar min frihet, och hon är en sådan som inte tvingar mig att vara barn för alltid - även om jag är minstingen. Fast det behövs nog inte, för det gör ju mina storasystrar.
Mina föräldrar, Lars och Inger. Vad säger man om dem?
Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv.
Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska. Det är jag som oftast fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.
Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv.
Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska. Det är jag som oftast fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.
Men hon är den bästa mamman som finns. Jag skulle aldrig byta bort henne. Hon respekterar min frihet, och hon är en sådan som inte tvingar mig att vara barn för alltid - även om jag är minstingen. Fast det behövs nog inte, för det gör ju mina storasystrar.
Vad är en dag utan gnäll?
Hur man botar en gnällvi: Se till att gnällvin får i sig föda, men låt inte gnällvin veta att matar den för att du hatar när gnäller. Ju sötare mat, desto bättre. Köp hem alla möjliga sorters mat, för ibland så vill gnällvin ha kakor, och ibland vill gnällvin ha räkor och svamp i ekologisk majonässås.
Om gnällvin fått i sig föda, men fortfarande omar sig och gör konstiga ljud, så lägg dig ner och mys med gnällvin. En tupplur gör den pigg och kry igen!
Praktiskt exempel: Idag var allt asjobbigt. Att städa var helvetesgöra, och TV:n var en ond manick från helvetet eftersom den inte sände något sevärt program, och jag ville inte ens tänka på att gå till tvättstugan. Sen insåg jag att jag inte hade ätit mat på hela dagen, och åt middag samt snodde Matildas russin och åt dem (Schh!). Efter det så började världen snurra åt rätt håll igen, och dagen var räddad - once again.
På tal om att tvätta, så måste jag berätta om hur obehagligt det är att röra i blöta kläder. Detta insåg jag en dag när jag skulle hänga upp blöt tvätt. Tvätten kändes på något sätt mycket kallare än den brukade. Är tvätt alltid iskall? Jag hade aldrig tänkt på det förut, men nu så frös jag ohyggligt mycket om händerna.
Och när den blöta tyget drogs mot annat blött tyg, så ilade det i hela kroppen. Det var som när man drar naglar mot en blackboardtavla, och det började kännas extremt obehagligt i naglarna att röra i detta blöta tyg.
Nuförtiden så hatar jag det. Nästan så att jag vill ha på mig ett par vantar och hörselkåpor när jag hanterar blöt tvätt. Annars så tycker jag faktiskt om att tvätta. Helt klart det roligaste utav alla hushållssysslor, om man exkluderar bakning.
Den här helgen måste ha varit en utav de tråkigaste helgerna någonsin. Jag har inte gjort någonting alls, förutom att slöstäda lite. Det konstiga är att jag har varit så upptagen med att ha tråkigt, att jag har inte orkat göra något roligt. Jag hade en lista med saker som måste göras i helg, där jag skrev upp att spela WoW, som är ett utav de roligaste spelen genom tiderna, men det kändes lika jobbigt som att städa, så det fick vara.
Nu blir det att köpa kakor! <3
Om gnällvin fått i sig föda, men fortfarande omar sig och gör konstiga ljud, så lägg dig ner och mys med gnällvin. En tupplur gör den pigg och kry igen!
Praktiskt exempel: Idag var allt asjobbigt. Att städa var helvetesgöra, och TV:n var en ond manick från helvetet eftersom den inte sände något sevärt program, och jag ville inte ens tänka på att gå till tvättstugan. Sen insåg jag att jag inte hade ätit mat på hela dagen, och åt middag samt snodde Matildas russin och åt dem (Schh!). Efter det så började världen snurra åt rätt håll igen, och dagen var räddad - once again.
På tal om att tvätta, så måste jag berätta om hur obehagligt det är att röra i blöta kläder. Detta insåg jag en dag när jag skulle hänga upp blöt tvätt. Tvätten kändes på något sätt mycket kallare än den brukade. Är tvätt alltid iskall? Jag hade aldrig tänkt på det förut, men nu så frös jag ohyggligt mycket om händerna.
Och när den blöta tyget drogs mot annat blött tyg, så ilade det i hela kroppen. Det var som när man drar naglar mot en blackboardtavla, och det började kännas extremt obehagligt i naglarna att röra i detta blöta tyg.
Nuförtiden så hatar jag det. Nästan så att jag vill ha på mig ett par vantar och hörselkåpor när jag hanterar blöt tvätt. Annars så tycker jag faktiskt om att tvätta. Helt klart det roligaste utav alla hushållssysslor, om man exkluderar bakning.
Den här helgen måste ha varit en utav de tråkigaste helgerna någonsin. Jag har inte gjort någonting alls, förutom att slöstäda lite. Det konstiga är att jag har varit så upptagen med att ha tråkigt, att jag har inte orkat göra något roligt. Jag hade en lista med saker som måste göras i helg, där jag skrev upp att spela WoW, som är ett utav de roligaste spelen genom tiderna, men det kändes lika jobbigt som att städa, så det fick vara.
Nu blir det att köpa kakor! <3
Dag 02: Min första kärlek
Var drar man gränsen? Jag väljer att inte ta med mina söta pojkvänner i lågstadiet som man pussades med när ingen såg. Så om vi tar det från Timmy, som jag anser är den första pojkvännen som faktiskt räknas som en pojkvän.
Jag hälsade på mina kusiner, och han var där. Min kusins kompis. Vi spenderade dagen med att spela playstation, och det var något bilspel, där jag totalförlorade för att jag gjorde allt i min makt för att inte köra över de virtuella råttorna som sprang på bilvägen.
Vi gick sedan till stranden, och vi blev lite förtjusta i varandra. Sedan kollade vi hajar som hajar med min yngre kusin 5 gånger, fast jag och Timmy såg den nog bara 1 och en halv, kanske. Jag satt i hans famn och vi höll hand och tittade på varandra. Då var jag så kär. Det blev en lång historia mellan oss, som slutade ganska olyckligt, men jag väljer de fina minnena.
Jag hälsade på mina kusiner, och han var där. Min kusins kompis. Vi spenderade dagen med att spela playstation, och det var något bilspel, där jag totalförlorade för att jag gjorde allt i min makt för att inte köra över de virtuella råttorna som sprang på bilvägen.
Vi gick sedan till stranden, och vi blev lite förtjusta i varandra. Sedan kollade vi hajar som hajar med min yngre kusin 5 gånger, fast jag och Timmy såg den nog bara 1 och en halv, kanske. Jag satt i hans famn och vi höll hand och tittade på varandra. Då var jag så kär. Det blev en lång historia mellan oss, som slutade ganska olyckligt, men jag väljer de fina minnena.
Ibland kommer det bästa ur det värsta.
Idag letade jag efter inspirerande videor. Ni vet, sådana som gör en glad och får en att känna att ingenting är omöjligt. För jag ville göra ett inlägg om inspiration och motivation. Istället hittade jag så himla många sorgliga men fina videor, några nya, och några gamla, men alla berörande, och även inspirerande på sitt sätt.
Jag tänkte presentera några utav dessa videor för er. I framtiden kanske jag presenterar några inspirationsvideor som är lite mer positiva, men det får bli en annan dag.
Tänkte också dela med mig utav en historia ur boken "Det är aldrig kört" utav Kristina Reftel som är alldeles underbar:
Hur berättar man för en sjuårig pojke att hans tvillingsyster och mamma har varit med om en svår bilolycka? Det var ingen lätt uppgift Fredriks pappa hade framför sig.
"Fredrik, det har hänt en olycka. Mamma och Cecilia har blivit påkörda av en buss och har åkt till sjukhuset. Vi får hälsa på dem nu på en gång."
De sa nästan ingenting under bilfärden, men till slut bröt Fredriks pappa tystnaden.
"Cecilia förlorade en hel del blod i olyckan, och blod behöver man ju för att leva, det vet du. Nu är det så att ni har samma sorts blod, eftersom ni är tvillingar. Kan du tänka dig att ge blod till din syster?"
Fredrik satt tyst en stund. "Kommer det att göra ont?" undrade han.
"Det känns lite grann när de sticker in nålen, men inte så mycket."
Fredrik funderade en stund till, och sa sen: "Okej, jag gör det".
När de kom till sjukhuset stod läkarteamet beredda att ta emot dem. Fredrik fick ligga på en brits bredvid sin syster, medan läkarna gjorde i ordning apparaterna. Läkarna berömde honom hela tiden för att han var så duktig och modig. Men när allt var färdigt var det som om modet svek honom.
"Kommer jag att börja dö på en gång?" frågade han medan han gjorde sitt bästa för att svälja gråten.
Det är inte så lätt för en sjuåring att veta att han inte skulle behöva ge allt sitt blod till sin syster. Men mod har ingenting med ålder att göra. Det visade Fredrik.
Jag tänkte presentera några utav dessa videor för er. I framtiden kanske jag presenterar några inspirationsvideor som är lite mer positiva, men det får bli en annan dag.
Tänkte också dela med mig utav en historia ur boken "Det är aldrig kört" utav Kristina Reftel som är alldeles underbar:
Hur berättar man för en sjuårig pojke att hans tvillingsyster och mamma har varit med om en svår bilolycka? Det var ingen lätt uppgift Fredriks pappa hade framför sig.
"Fredrik, det har hänt en olycka. Mamma och Cecilia har blivit påkörda av en buss och har åkt till sjukhuset. Vi får hälsa på dem nu på en gång."
De sa nästan ingenting under bilfärden, men till slut bröt Fredriks pappa tystnaden.
"Cecilia förlorade en hel del blod i olyckan, och blod behöver man ju för att leva, det vet du. Nu är det så att ni har samma sorts blod, eftersom ni är tvillingar. Kan du tänka dig att ge blod till din syster?"
Fredrik satt tyst en stund. "Kommer det att göra ont?" undrade han.
"Det känns lite grann när de sticker in nålen, men inte så mycket."
Fredrik funderade en stund till, och sa sen: "Okej, jag gör det".
När de kom till sjukhuset stod läkarteamet beredda att ta emot dem. Fredrik fick ligga på en brits bredvid sin syster, medan läkarna gjorde i ordning apparaterna. Läkarna berömde honom hela tiden för att han var så duktig och modig. Men när allt var färdigt var det som om modet svek honom.
"Kommer jag att börja dö på en gång?" frågade han medan han gjorde sitt bästa för att svälja gråten.
Det är inte så lätt för en sjuåring att veta att han inte skulle behöva ge allt sitt blod till sin syster. Men mod har ingenting med ålder att göra. Det visade Fredrik.
En bloggutmaning + Dag 01: Presentera mig själv
En bloggutmaning, bara för att det är kul. :) Den går ut på att varje dag skriva om en fråga. Den får lov att presenteras i filosofihörnan, även om det kanske inte är så mycket filosofi som minnen och tankar. Feel free to copy! Själv snodde jag detta från min syster, som förmodligen snott det från någon annan.
Dag 01: Presentera mig själv
Dag 02: Min första kärlek
Dag 03: Mina föräldrar
Dag 04: Det här åt jag idag
Dag 05: Vad är kärlek?
Dag 06: Min dag
Dag 07: Min bästa vän
Dag 08: Ett ögonblick
Dag 09: Min tro
Dag 10: Mitt hjärtas önskan
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: I min handväska
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Vad hade jag på mig idag?
Dag 15: Mina drömmar
Dag 16: Min första kyss
Dag 17: Mitt favoritminne
Dag 18: Min favoritfödelsedag
Dag 19: Detta ångrar jag
Dag 20: Den här månaden
Dag 21: Ett annat ögonblick
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Det här får mig att må bättre
Dag 24: Det här får mig att gråta
Dag 25: En första
Dag 26: Mina rädslor
Dag 27: Min favoritplats
Dag 28: Det här saknar jag
Dag 29: Mina ambitioner
Dag 30: Ett sista ögonblick
Dag 01: Presentera mig själv
Dag 02: Min första kärlek
Dag 03: Mina föräldrar
Dag 04: Det här åt jag idag
Dag 05: Vad är kärlek?
Dag 06: Min dag
Dag 07: Min bästa vän
Dag 08: Ett ögonblick
Dag 09: Min tro
Dag 10: Mitt hjärtas önskan
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: I min handväska
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Vad hade jag på mig idag?
Dag 15: Mina drömmar
Dag 16: Min första kyss
Dag 17: Mitt favoritminne
Dag 18: Min favoritfödelsedag
Dag 19: Detta ångrar jag
Dag 20: Den här månaden
Dag 21: Ett annat ögonblick
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Det här får mig att må bättre
Dag 24: Det här får mig att gråta
Dag 25: En första
Dag 26: Mina rädslor
Dag 27: Min favoritplats
Dag 28: Det här saknar jag
Dag 29: Mina ambitioner
Dag 30: Ett sista ögonblick
Dag 01: Presentera mig själv
Jag heter Lina Isabell Sandström, där Lina är mitt tilltalsnamn, och kan tillägga att mitt namn är det stoltaste jag äger. Det är något som tilldelades mig. Bara mig, och är det som på pricken beskriver exakt vem jag är. För Lina Isabell Sandström - det är allt jag är, och inte ens alla jordens ord kan beskriva mig bättre.
Jag är född i Kiruna, där jag levt i min ensamhet och trivts bra. Jag har mött intressanta människor där, som kommit och gått, men som lämnat avtryck inom mig. Det finns några speciella människor jag mötte där som betytt så himla mycket för mig. Det finns två lärare - Åke och Thomas, som under min högstadietid var mina förebilder, samt många andra individer, som jag är väldigt glad att jag lärde känna.
Jag växte upp med 3 storasystrar, en mamma och en pappa. Min barndomstid var underbar. Jag lekte med mina systrar, och kunde alltid ha stöd från min mamma. Min pappa och jag hade aldrig bra kontakt, han sov mest på soffan, men jag älskade att titta på honom när han pratade med sina vänner. Jag älskade att titta på hur han skrattade och hur engagerad han var i sina samtal. Jag älskar min pappa över allt annat, och jag kommer alltid vara stolt över honom, även om han egentligen kanske inte alltid förtjänar det.
Vi spenderade helger och somrar i Merasjärvi - Viva Las Meras! Den lilla flickan i mig finns kvar där, och där springer jag fortfarande omkring på gräsmattan och badar i sjön.
Min tidiga tonårstid var väldigt melankolisk. Jag vandrade runt i Kiruna på sommarnätterna, och jag älskar staden över allt annat för det mesta. Jag är nog den enda som inte byggt upp ett totalt förakt mot den staden, och jag tror att det beror på att jag aldrig brydde mig om människorna. Jag brydde mig om naturen, allt vackert jag såg, alla tankar som virvlade runt och de få, vingklippta änglar jag mötte.
Jag är den person som kan se skönhet i en soptipp, för att i nästa stund stå framför skönheten själv och bara se fel.
Numer studerar jag naturvetenskap i Öjebyn, omgiven av många härliga personligheter, och många intressanta ämnen, men jag saknar ensamheten och den känslosamma sidan av mig som jag lämnade i Kiruna, och jag saknar den lekfulla tjejen som fortfarande leker i stugan i Meras.
Men det som är kvar av mig söker efter kunskap om livet, om ämnen, men mest om mig själv. För hela livet går väl ut på att hitta sig själv, för att kunna uppnå helheten och lyckan?
Jag spenderar mestadels utav mina dagar med att totalt förneka allt jag inte vill ha med att göra, och förälskar mig i allt jag känner för i stunden. Jag kan älska en människa, en film, en tanke eller ett ämne, och totalt ignorera allt annat, även om det jag ignorerar i sig kan vara mycket betydelsefullt, bara inte i just den STUNDEN.
Jag lever i oftast nuet, och uppfylls totalt utav det, men jag bär med mig allt jag värderar från dåtiden, och även mycket dåligt som jag kanske inte borde bära med mig. Framtiden ser jag pessimistiskt på, och det har jag alltid gjort, men hittills har alla mina framtidar blivit helt okej.
Tjuvtittat FTW
Man blir alldeles lycklig av att hitta en bild som matchar med ens egna känslor <3
Om än något överdrivet.
.
Att invänta på att missa ett möte är fullt normalt, eller?
Idag klev jag upp klockan 08.00 för att jag skulle på ungdomsmottagningen och förnya receptet på mina p-piller. Men det gick inte så bra.
Jag steg upp, och tänkte att jag skulle göra allt i hela världen för att slippa åka buss i 25 minuter för att prata med en främmande tant i 10 minuter och sedan vänta på en buss hem i ytterligare några evigheter och påbörja den 25 minuter långa bussresan åter igen. Istället lade jag mig ner i sängen och hade ångest över att behöva åka dit, och tyckte synd om mig själv.
Efter att ha kollat på klockan en timme kunde jag konstatera att nu var det försent, och då kunde jag somna om och sova gott i någon timme till.
Egentligen är det meningen att en utav mina bästa vänner ska vara här idag, men problemet är att han har en hund. Varför är det ett problem, tänker ni? Jo, för att den hunden, hur söt den än må vara, släpper hår som om han vore chewbacca på strålbehandling. Därför ville jag inte ha med hunden hit.
Istället skulle jag hoppa på bussen till Luleå och hälsa på honom, men när man har 70 kronor i börsen och inväntar en avgift för missat möte på ungdomsmottagningen så känns det aningen dyrt.
Jag har insett, efter att ha haft djur i 17 år, att det inte är tillräckligt givande för att väga upp alla nackdelar. Om man inte har något hyffsat självgående djur eller en familj som tar hand om djuret åt en när man är borta, vill säga. Jag antar att barn är ännu värre, för man kan inte lämna av barnen på något djurdagis när man vill spontanresa.
När jag blir pirat så ska jag aldrig vara bunden till något som inte kan anpassa sig efter mig, och när det aldrig någonsin händer så ska jag skaffa barn sent så att jag får forska runt om i världen utan något som tvingar mig hem igen.
På tal om djur så har jag och Elin fem stora håriga tarantellor, som i nuläget är rosa och bara 1-2 cm stora, där tre utav dem är till salu efter att ha blivit räddade från sina bebisätande syskon. Budgivningen kan börja!
De andra två bor hos Elin och vi har gemensam vårdnad om dessa fina barn, David-Della-Rocco-Rosengurtle-Baumgartner och Romeo-Green beans-Eunice-Dollypoposkallius.
Jag steg upp, och tänkte att jag skulle göra allt i hela världen för att slippa åka buss i 25 minuter för att prata med en främmande tant i 10 minuter och sedan vänta på en buss hem i ytterligare några evigheter och påbörja den 25 minuter långa bussresan åter igen. Istället lade jag mig ner i sängen och hade ångest över att behöva åka dit, och tyckte synd om mig själv.
Efter att ha kollat på klockan en timme kunde jag konstatera att nu var det försent, och då kunde jag somna om och sova gott i någon timme till.
Egentligen är det meningen att en utav mina bästa vänner ska vara här idag, men problemet är att han har en hund. Varför är det ett problem, tänker ni? Jo, för att den hunden, hur söt den än må vara, släpper hår som om han vore chewbacca på strålbehandling. Därför ville jag inte ha med hunden hit.
Istället skulle jag hoppa på bussen till Luleå och hälsa på honom, men när man har 70 kronor i börsen och inväntar en avgift för missat möte på ungdomsmottagningen så känns det aningen dyrt.
Jag har insett, efter att ha haft djur i 17 år, att det inte är tillräckligt givande för att väga upp alla nackdelar. Om man inte har något hyffsat självgående djur eller en familj som tar hand om djuret åt en när man är borta, vill säga. Jag antar att barn är ännu värre, för man kan inte lämna av barnen på något djurdagis när man vill spontanresa.
När jag blir pirat så ska jag aldrig vara bunden till något som inte kan anpassa sig efter mig, och när det aldrig någonsin händer så ska jag skaffa barn sent så att jag får forska runt om i världen utan något som tvingar mig hem igen.
På tal om djur så har jag och Elin fem stora håriga tarantellor, som i nuläget är rosa och bara 1-2 cm stora, där tre utav dem är till salu efter att ha blivit räddade från sina bebisätande syskon. Budgivningen kan börja!
De andra två bor hos Elin och vi har gemensam vårdnad om dessa fina barn, David-Della-Rocco-Rosengurtle-Baumgartner och Romeo-Green beans-Eunice-Dollypoposkallius.
Vem är jag och varför har jag en blogg?
Ja, nu har jag förlorats i blogghysterin och har gjort som alla andra och skaffat mig en hemlig dagbok - öppen för alla att läsa. Varför? Varför inte? Vad ska man annars göra en torsdagkväll?
Drömmar: Det jag vill med livet är att resa och uppleva. Gärna jobba som volountär i Asien, och jag vill forska om livets minsta beståndsdelar, om havet eller sambandet mellan allt liv. Min egentliga dröm är ju såklart att bli pirat för några hundra år sedan, segla vart jag vill och leva fritt med hela världen som hem. Men det kanske är svårt idag.
Jag hyser extrem hatkärlek för mig själv. Jag tror konstant att ingen tycker om mig, att jag inte är lika mycket värd som någon annan, och att jag enbart är ett störande moment i andras liv, och det HATAR jag. Jag vill inte vara ivägen för människor. Men samtidigt älskar jag mig själv. Jag kan inte låta bli att älska alla mina fel, och älska varenda centimeter utav mig själv, även om jag är totalt missnöjd med det mesta på min kropp. Jag tror även att jag kan allt, bara jag försöker, vilket kanske är en bra egenskap, eller så får man inte tycka så i Sverige. Jag vet inte. Man kan säga att jag har bra självförtroende, men dålig självkänsla.
Jag dömer aldrig människor utifrån deras åsikter, och har därför många vänner som kan tycka helt motsatt ifrån mig. För mig spelar det ingen roll ifall någon lever miljöovänligt, även fast jag tycker att det är väldigt viktigt. Jag har vänner som är allt ifrån extrema sverigedemokrater till extrema vänsterpartister, och det är helt okej för mig. Jag tycker så att alla få ha sina åsikter, det spelar ingen roll om jag tycker att just den åsikten är helt idiotisk, för det är ju inte det som betyder. Det som betyder är ju hur man handlar utifrån sina åsikter, och självklart personligheten i helhet. Jag hamnar ofta i "våldsamma" diskussioner om saker man ser på olika, men tycket för vännen jag argumenterar med förloras inte det minsta.
Jag ser på människors handlingar utifrån ett humanetologiskt perspektiv, och därför tycker jag inte att någon handling är konstig, ifall den inte, infact, är konstig. Jag försöker se alla människors handlingar ur ett så objektivt perspektivt jag kan, och försöker förstå varför någon beter sig som den gör, innan jag dömer personen, till skillnad från de flesta jag känner.
Jag tycker naturen och miljön är den viktigaste frågan som finns, och försöker att så ofta jag har råd donera pengar till världsnaturfonden och till forska utan djurförsök. (Kom gärna med förslag om ni vet andra seriösa organisationer som vill bevara djur och natur). Jag kan förstå varför folk beter sig illa, och jag kan förstå varför folk begår mord, men jag kan inte förstå varför människor förstör naturen. De flesta som förstör naturen är företag/individer som gör det för pengar. Har jag missförstått värdet utav pengar? För jag förstår verkligen inte varför man gör sådant för lite (läs: mycket) pengar. I min värld finns inte det. Jag blir ständigt förvånad över att människor med makt förstör vår miljö, för naiv som jag är så hoppas jag ju innerst inne att nästan alla människor tar hand om naturen.
Min syster sa en gång till mig, att om man inte har en blogg, så finns man ju inte. Det där stämmer ju inte, tänkte jag, man har ju en facebook. I värsta fall så har man kanske också ett liv. Nu är den iallafall här - bloggen som alla väntat på! Bloggen som är totalt unik, och absolut inte alls som alla andra miljoner bloggar i världen. Eller?
Jag är då Lina Sandström, och vad passar inte bättre än att börja med att svara på frågor?
Jag är då Lina Sandström, och vad passar inte bättre än att börja med att svara på frågor?
Tre snabba:
Sommar - Vinter
Fjortisar - Nördar
Storstad - Byhåla
Fem... Lite söligare:
Familj: Jag har en mamma, och en pappa, likt de flesta andra, och dessutom 3 storasystrar som är nästan lika bra som mig, och som jag älskar mycket. :)
Intressen: Jag tycker om vetenskap, och egentligen all kunskap. Ett bestående intresse jag haft i många år är kost och näringslära. Jag tycker också mycket om filmer, att larva mig och att tänka på saker och ting.
Musiksmak: Allätare inom musiksmak, det är jag. Det är nog enklare att säga vad jag inte gillar, och det är pop, hiphop, rap och dylikt.
Civilstatus: Singel
Fjortisar - Nördar
Storstad - Byhåla
Fem... Lite söligare:
Familj: Jag har en mamma, och en pappa, likt de flesta andra, och dessutom 3 storasystrar som är nästan lika bra som mig, och som jag älskar mycket. :)
Intressen: Jag tycker om vetenskap, och egentligen all kunskap. Ett bestående intresse jag haft i många år är kost och näringslära. Jag tycker också mycket om filmer, att larva mig och att tänka på saker och ting.
Musiksmak: Allätare inom musiksmak, det är jag. Det är nog enklare att säga vad jag inte gillar, och det är pop, hiphop, rap och dylikt.
Civilstatus: Singel
Drömmar: Det jag vill med livet är att resa och uppleva. Gärna jobba som volountär i Asien, och jag vill forska om livets minsta beståndsdelar, om havet eller sambandet mellan allt liv. Min egentliga dröm är ju såklart att bli pirat för några hundra år sedan, segla vart jag vill och leva fritt med hela världen som hem. Men det kanske är svårt idag.
Sju sanningar:
Jag hatar att ljuga och skämmer hellre ut mig än att ljuga, för det mesta. Det känns fel, och jag mår dåligt i hela kroppen när jag tvingas ljuga. Om jag vet att jag kommer vara tvungen att ljuga för en person, av någon anledning, så tar jag hellre omvägar så att jag verkligen slipper träffa på personen.
Jag blir rädd och ledsen när människor höjer rösten. När folk är arga på mig, eller åtminstånde låter arga, så kan jag verkligen inte komma på en känsla som är mer obehaglig. Jag blir rädd och vill gråta och vill aldrig någonsin behöva träffa personen igen. Jag är verkligen som en misshandlad hund i den situationen, och skulle göra allt i världen för att antingen komma därifrån eller få personen glad på mig igen.
Jag har svårt att göra mig förstådd, men inte att förstå (enligt mig iallafall). Jag skämtar ofta, men folk tror ALLTID att jag är allvarlig. Jag vet inte om det beror på min brist att låta sarkastisk eller om jag missbedömer folks självdistans, men så är det.
Jag blir rädd och ledsen när människor höjer rösten. När folk är arga på mig, eller åtminstånde låter arga, så kan jag verkligen inte komma på en känsla som är mer obehaglig. Jag blir rädd och vill gråta och vill aldrig någonsin behöva träffa personen igen. Jag är verkligen som en misshandlad hund i den situationen, och skulle göra allt i världen för att antingen komma därifrån eller få personen glad på mig igen.
Jag har svårt att göra mig förstådd, men inte att förstå (enligt mig iallafall). Jag skämtar ofta, men folk tror ALLTID att jag är allvarlig. Jag vet inte om det beror på min brist att låta sarkastisk eller om jag missbedömer folks självdistans, men så är det.
Jag hyser extrem hatkärlek för mig själv. Jag tror konstant att ingen tycker om mig, att jag inte är lika mycket värd som någon annan, och att jag enbart är ett störande moment i andras liv, och det HATAR jag. Jag vill inte vara ivägen för människor. Men samtidigt älskar jag mig själv. Jag kan inte låta bli att älska alla mina fel, och älska varenda centimeter utav mig själv, även om jag är totalt missnöjd med det mesta på min kropp. Jag tror även att jag kan allt, bara jag försöker, vilket kanske är en bra egenskap, eller så får man inte tycka så i Sverige. Jag vet inte. Man kan säga att jag har bra självförtroende, men dålig självkänsla.
Jag dömer aldrig människor utifrån deras åsikter, och har därför många vänner som kan tycka helt motsatt ifrån mig. För mig spelar det ingen roll ifall någon lever miljöovänligt, även fast jag tycker att det är väldigt viktigt. Jag har vänner som är allt ifrån extrema sverigedemokrater till extrema vänsterpartister, och det är helt okej för mig. Jag tycker så att alla få ha sina åsikter, det spelar ingen roll om jag tycker att just den åsikten är helt idiotisk, för det är ju inte det som betyder. Det som betyder är ju hur man handlar utifrån sina åsikter, och självklart personligheten i helhet. Jag hamnar ofta i "våldsamma" diskussioner om saker man ser på olika, men tycket för vännen jag argumenterar med förloras inte det minsta.
Jag ser på människors handlingar utifrån ett humanetologiskt perspektiv, och därför tycker jag inte att någon handling är konstig, ifall den inte, infact, är konstig. Jag försöker se alla människors handlingar ur ett så objektivt perspektivt jag kan, och försöker förstå varför någon beter sig som den gör, innan jag dömer personen, till skillnad från de flesta jag känner.
Jag tycker naturen och miljön är den viktigaste frågan som finns, och försöker att så ofta jag har råd donera pengar till världsnaturfonden och till forska utan djurförsök. (Kom gärna med förslag om ni vet andra seriösa organisationer som vill bevara djur och natur). Jag kan förstå varför folk beter sig illa, och jag kan förstå varför folk begår mord, men jag kan inte förstå varför människor förstör naturen. De flesta som förstör naturen är företag/individer som gör det för pengar. Har jag missförstått värdet utav pengar? För jag förstår verkligen inte varför man gör sådant för lite (läs: mycket) pengar. I min värld finns inte det. Jag blir ständigt förvånad över att människor med makt förstör vår miljö, för naiv som jag är så hoppas jag ju innerst inne att nästan alla människor tar hand om naturen.
