Mina drömmar
Jag har så sjukt många saker jag vill göra. Jag älskar när människor åker ut i världen och blir något.
Jag är så rädd att jag ska leva ett patetiskt liv i Sverige med barn och ett 9-17 jobb. (Förlåt ni som känner er träffade).
Efter gymnasiet ska jag söka till universitetet i Irland, och kommer jag inte in så ska jag till Lund och läsa ett år på Irland. Jag ska antingen läsa biologi eller teoretisk fysik.
Efter eller under universitetet vill jag åka till Asien eller Afrika några månader och volontärjobba med djur och natur. Naturen är verkligen min passion. Det som får mig att må sämst i världen (av andra orsaker än mig själv) är när folk förstör naturen, och det som får mig att må bäst är när enskilda individer kämpar för att göra världen till en bättre plats, då helst för naturen, djuren och lidande människor.
Jag vill jobba som marinbiolog eller ekolog och vill arbeta för att rädda naturen, och för att se samspelet mellan livet själv.
Eller så vill jag jobba som teoretisk fysiker, dock ger detta inte lika stora möjligheter till att uppleva saker. Det är mer att jobba i sitt fysiklabb och räkna ut varför partiklar beter sig som de gör. Eller något sådant. Tror jag. Det som gör mig så angelägen att utbilda mig inom fysik är faktumet att jag blir överlycklig när vi läser om rymden, eller om bosonpartiklar så som fotoner. Jag älskar att läsa om atomer, joner, molekyler och bindningar.
Samtidigt vill jag ju ha en familj. Men går det? Kan man resa när man har en familj? Kan man ha intressanta jobb där det krävs att man är borta långa stunder i taget? Jag kommer garanterat vela åka och forska på grönland, exempelvis. Då är det svårt ta med ungarna att bo i ett tält i vildmarken.
Det är lite enklare som man. Bara lämna frugan och dra iväg. Men som mamma är man mer bunden - det är iallafall det jag upplevt under min uppväxt.
Jag längtar iallafall när jag får dra ifrån Öjebyn. Jag har alltid längtat tills jag får dra iväg till den plats där jag känner mig hemma. I Kiruna så ville jag bort. När jag var 5-6 år så packade jag ner alla mina mjukisdjur i plastpåsar. Pappa kom in och frågade mig om jag skulle sova över hos någon. Jag förklarade att jag packade färdigt tills jag var 18 och skulle flytta hemifrån.
När jag var 12 så dog jag lite av att bo hemma. Jag ville iväg, och när jag blev 16 så fick jag äntligen försvinna till Öjebyn. En mellanlandning, insåg jag snart. För jag hör inte hemma här. Jag hör hemma någonstans långt borta där jag får vara fri. Kanske i vildmarken där jag studerar djur och natur, några meter under havsytan där jag studerar havets underbara varelser, på en utgrävning i Östasien där jag studerar utdöda djur eller kanske på ett stort fränt labb i Tyskland... Vi får se vars jag hamnar och vad jag kommer att ådstakomma. Förhoppningsvis något, iallafall.
Och ja, händer detta inte under min livstid, så kanske det händer mig i WoW. :) He-he-he
Jag är så rädd att jag ska leva ett patetiskt liv i Sverige med barn och ett 9-17 jobb. (Förlåt ni som känner er träffade).
Efter gymnasiet ska jag söka till universitetet i Irland, och kommer jag inte in så ska jag till Lund och läsa ett år på Irland. Jag ska antingen läsa biologi eller teoretisk fysik.
Efter eller under universitetet vill jag åka till Asien eller Afrika några månader och volontärjobba med djur och natur. Naturen är verkligen min passion. Det som får mig att må sämst i världen (av andra orsaker än mig själv) är när folk förstör naturen, och det som får mig att må bäst är när enskilda individer kämpar för att göra världen till en bättre plats, då helst för naturen, djuren och lidande människor.
Jag vill jobba som marinbiolog eller ekolog och vill arbeta för att rädda naturen, och för att se samspelet mellan livet själv.
Eller så vill jag jobba som teoretisk fysiker, dock ger detta inte lika stora möjligheter till att uppleva saker. Det är mer att jobba i sitt fysiklabb och räkna ut varför partiklar beter sig som de gör. Eller något sådant. Tror jag. Det som gör mig så angelägen att utbilda mig inom fysik är faktumet att jag blir överlycklig när vi läser om rymden, eller om bosonpartiklar så som fotoner. Jag älskar att läsa om atomer, joner, molekyler och bindningar.
Samtidigt vill jag ju ha en familj. Men går det? Kan man resa när man har en familj? Kan man ha intressanta jobb där det krävs att man är borta långa stunder i taget? Jag kommer garanterat vela åka och forska på grönland, exempelvis. Då är det svårt ta med ungarna att bo i ett tält i vildmarken.
Det är lite enklare som man. Bara lämna frugan och dra iväg. Men som mamma är man mer bunden - det är iallafall det jag upplevt under min uppväxt.
Jag längtar iallafall när jag får dra ifrån Öjebyn. Jag har alltid längtat tills jag får dra iväg till den plats där jag känner mig hemma. I Kiruna så ville jag bort. När jag var 5-6 år så packade jag ner alla mina mjukisdjur i plastpåsar. Pappa kom in och frågade mig om jag skulle sova över hos någon. Jag förklarade att jag packade färdigt tills jag var 18 och skulle flytta hemifrån.
När jag var 12 så dog jag lite av att bo hemma. Jag ville iväg, och när jag blev 16 så fick jag äntligen försvinna till Öjebyn. En mellanlandning, insåg jag snart. För jag hör inte hemma här. Jag hör hemma någonstans långt borta där jag får vara fri. Kanske i vildmarken där jag studerar djur och natur, några meter under havsytan där jag studerar havets underbara varelser, på en utgrävning i Östasien där jag studerar utdöda djur eller kanske på ett stort fränt labb i Tyskland... Vi får se vars jag hamnar och vad jag kommer att ådstakomma. Förhoppningsvis något, iallafall.
Och ja, händer detta inte under min livstid, så kanske det händer mig i WoW. :) He-he-he
Kommentarer
Trackback
