wannabegreyelf

I två år har jag nu avgudat beasås. AVGUDAT. Igår kände jag mig less på det. Nu har jag köpt en hamburgerdressing som jag ska äta till mina hamburgare istället, och till annat kött det kan tänkas passa till. 

Det var en gång aioli, det var en gång beanaise... Vi får se om hamburgerdressing kommer bli min livslånga kärlek, eller om vår relation kommer dö alltför snabbt, och isåfall vilken som då blir den nya ersättaren? 

Jag tycker dock fortfarande om Bea. Jag är inte arg eller så, men ibland är det dags att gå vidare. Bea var en gång en stor del av mitt liv och det är svårt att glömma, och såsen kommer alltid betyda för mig, men kärleken är för tillfället slockad... 

Jag älskar J.R.R. Tolkien. Han är helt fantastisk. Hans böcker är förjävligt jobbiga att läsa, speciellt för mig som tycker läsning är extremt jobbigt, men de är bra. Om man lyckas zooma ut lite från hans 20 sidor långa beskrivningar av typ... löv, så är han fantastisk. 

Det är inte ens så att han enbart gjort Sagan om Ringen-trilogin som vissa tror, utan han har gjort sisådär 26 böcker om Arda (som är världen Midgård ligger i). Han har kommit på ett språk, och han har skapat en hel värld med historier, olika befolkningar och ALLT. 

Just nu äger jag 7 utav hans böcker:

*Hobbiten
*Härskarringen: Ringens brödraskap
*Härskarringen: De två tornen
*Härskarringen: Konungens återkomst
*Ringens värld
*Silmarillion
*Sagor från Midgård 

Och 19 fler ska det bli. Jag lovar dig! 

På grund utav brist på saker att blogga om, så presenterade jag denna hyllning till Tolkien för er. 

Jag känner mig NÅGOT hyperaktiv för tillfället. Detta ska jag ta tillvaro och ta en promenad med Fanny. 

Jag kan erkänna att mina träningsplaner föll sönder när skolan började och tiden blev knapp igen, och så började jag äta en massa mörk choklad, bär och grädde. Det är ju OKEJ enligt min diet, men inte som vardagsmat. 

NU har jag dock bestämt mig att sån skit är över. Nu har man ju vant sig vid alla kompisarna igen efter sommarlovet, så att fika på kvällen med dem för att det var "så länge sedan" behövs inte längre. 

Jag har lagt upp en dietplan nyss (för att få i mig tillräckligt med protein och dra ner på energiintaget). Det ska bli kul, och äntligen kanske jag kan ta slut på mitt proteinpulver. Detta är helt ointressant information för er, egentligen, but who gives a damn?

Idag missade jag skoldagen. Jag vaknade när vi precis börjat. Då är det ingen idé att ta sig till den lektionen. Sen kändes det inte alls vettigt att gå till skolan för två lektioner där man inte gör så mycket och en lunch som jag inte ens kan äta. Nåväl...


Lunds universitet: 




Visst måste detta vara något utav det vackraste som finns i universitetsväg (I Sverige iallafall)? 

Ibland inser jag att en livstid är alldeles för kort tid för att hinna uppleva allt jag vill vara med om innan jag dör. Hur ska man prioritera? Hur ska man ORKA göra allt när man måste upp klockan 07.00 varje dag?

Hur ska jag hinna lära känna mig själv? Hur ska jag hinna lösa livets mysterier? Hur ska jag ha RÅD att göra allt? 

Jag vill vara förevigt ung. Jag vill stanna vid en ålder av kanske 25. Sedan vill jag vara 25 tills jag upplevt ALLT och gjort ALLT (av värde, förståss). Efter detta kan jag antingen dö på fläcken, eller börja åldras igen och kanske skapa en familj som kan suga musten ur en tills man slutligen frias av döden (fast vem vet, man kanske får några bra stunder då också). 

Ibland känns det så hopplöst att ens försöka hinna med allt, att man nästan vill ge upp och bara ligga och sova tills man dör. Typ som att inse att man ska lära sig nationalencyklopedin på 24 timmar. Lycka till, liksom. 

Ett annat stort hinder är andra människor. Allt jag behöver har jag redan. Jag har mig själv. Men det är så svårt att slita sig från andra människor. Man vill gärna studera utomlands i fem år, eller kanske segla på havet i några år, men då sitter hjärtat fast bland alla ens vänner som man måste lämna bakom sig, och det vill man ju inte. Man vill inte gärna lämna de få guldkorn man lyckats gräva fram. 

Hur vet man vad man kommer ångra? Kommer man ångra att man aldrig tog chansen att göra något man verkligen ville? Eller kommer man ångra att man förlorade en del nära och kära? Är det sant att äkta kärlek och vänskap överlever även när avståndet blir långt, och träffarna inträffar allt för sällan? 

Jag hatar sånt här. Skänk mig vishet, kunskap och mod nog att göra de val som kommer betyda i slutändan. Tack på förhand!

Matilda lämnade mig just alldeles ensam här efter att ha studerat våra möss i 90 minuter. De är så vackra! Jag älskar unika färger!

Vår handledare sa att vi skulle ta MINST 2 kullar på varje mushona, gärna fler, och detta fnyste jag lite åt i huvudet. Vi behöver ju bara en! Men eftersom vi sett så intressanta resultat så vill jag ha miljarder. Jag vill se varenda tänkbara kombination av gener! 

Kretslopp har börjat idag. Mitt hjärta dog av kärlek, speciellt när Ola (läraren) berättade hur tråkig kursplanen är. Han pratade skit om de tråkiga böckerna och om hur välstrukturerad kursplanen är. Hur kan detta vara dåligt? Jag blev kär. Jag älskar struktur och tråkiga böcker. 

Idag har jag även tagit första steget (tja, förutom lämpen) till att ta körkort. Har varit på min första teorilektion. Nu gäller det bara att bestämma mig för hur många körlektioner jag vill ha. Hur vet man det? Och varför måste allt vara så satans dyrt? 

Nu ska jag handla. Today's a good day.

Ja, då har man misslyckats göra upp en eld i skogen, och låg stället i en sovsäck och glottade på stjärnorna. Myyys.

Jag och Fanny har precis badat! Vi har dykt, hoppat kanonkulan och simmat runt lite. Sommaren är INTE slut, och detta var definitivt INTE sista doppet! Jag lovar, dessa äventyr ska det bli fler av! 

Nu taggar vi för en fortsatt skön sommar, allihopa! Och sedan en härligt höst med minst lika många äventyr!

Igår hade jag en jättetrevlig kväll med mina närmaste polare! <3 Det är så sommarnätter ska vara!

Idag blir det ett SISTA DOPP I hamnviken! Sommarens slut! Sen blir det (förhoppningsvis) en chillkväll i skogen med Elin. 

Efter idag så är sommaren slut. Då är det höst. Kanske är det redan höst, egentligen? Men för min del är inte det höst förrän jag hunnit ta ett till dopp. Punkt slut.

Kära dagbok... 

Idag ska jag till kiosken. Det ska bli roligt att gå hela 20-25 minuter i spöregn (not). Jag hoppas på ett uppehåll.

Inatt klockan 03.00 när jag äntligen hade lyckats slita mig från dator ligger jag i sängen och hör ett förjävla oväsen - projektarbetena (mössen). Jag tittar dit och ser en mus sitta PÅ en bur. Jag fattar inte hur. Först måste musen klättrat, hoppat, eller alternativt flygit en halvmeter, sedan balanserat fram till nästa bur, klättrat uppför plasten där och sedan chillat på locket. WTF-moment FTL. Sedan fick jag vara orolig för smitande möss hela natten. 

Vad var det som höll mig uppe på natten då? Jo, bilder på kallbrand. Jag kan ju kanske skriva om det litegrann här? IOFS old news, men ändå. 

I Ryssland säljs en medicin (som är rätt likt morfin-/heroinrus) vid namn coaxil. Detta är receptbelagt, men apoteken säljer det till folk utan recept för att tjäna pengar. 

Pundarna som lever i misär i Ryssland köper coaxil. Det är lätt att få tag på, dessutom 5 gånger billigare än heroin, med ett liknande rus och dessutom även beroendeframkallande. 

Coaxil är i tablettform och är menade att intas oralt, men många drogberoende går ju och blir förälskade i rushen som pump och kanyl kan tänkas ge, och krossar därför tabletterna, löser dem i vatten och injicerar. För att få ett rus krävs 15-30 utav dessa tabletter. 

En drogberoende kanske får i sig 60 + tabletter per dag (?). Kan ni tänka er hur mycket bindemedel alla dessa tabletter innehåller? Allt detta bindemedel injiceras i blodet, och alla partiklar i lösningen (som orsakar av allt skit i tabletter förutom den verksamma substansen) orsakar små blodkärl att blockeras, vilket försämrar blodcirkulationen och kroppsdelar drabbas utav kallbrand och ruttnar bort. 

Jag önskar att jag hade motivation till att blogga, lägga upp bilder, kanske någon utav mina gamla dikter eller... ja, NÅGOT! Var är motivationen? Ge hit den. 

Men jag kan bjuda på något. Först lite gnäll:

Mina rygg gör sjukt ont när jag sitter ner för att den är sned och helt utvecklingsstörd. Jag vill ha en rak ryggrad. Smärta är inte roligt. 

Sen kan jag berätta något mer positivt:

Jag tycker om skolan just nu, jag tycker om alla kurser jag läser förutom två stycken + att jag mår dåligt när jag tänker på alla mina fysikrester. Annars är skolan roligt just nu. 

Jag har inte lärt mig så mycket om socialt samspel och typ livet i sig självt som jag gjort under gymnasiet sedan jag gick på lekis, vilket är bra. Jag har många bra vänner, och det är jag glad över. Social utveckling = bra och rolig utveckling. 

Jag är så glad att jag hamnade på en bra skola med många jämlika människor att skratta med. Jag älskar mina lärare och ja... Allt. Grans äger. Faktiskt äger Grans så mycket att jag kommer sakna att flytta ifrån vännerna här. På riktigt. 

Jag har lärt mig att det som gör livet roligt är sällskapet med andra människor. Det trodde jag inte var viktigt förut. Då tänkte jag på mig själv, och på att försöka bli allt jag kan vara (eller vara allt jag kan bli?). Nu bryr jag mig inte lika mycket om mitt utseende, min intelligens eller om att ha någon sorts "status" i livet. Har man trevligt sällskap och lite föda så har man allt man någonsin behöver. Har jag sänkt mina ambitioner? Är jag hellre ett lowlife med vänner och livsnjutning än högt uppsatt person med makten att påverka världen? 

Jadu. Vem vet. Kan man ha både och? Det skulle vart nice. Men det känns som att jag inte skulle ha något emot att bli en hemlös pundare om jag hade väldigt många bra och likasinnade vänner. Faktiskt. Pengar betyder inte så mycket. Jag råkade slänga bort 700 kr (som jag KANSKE får tillbaka), och det stör mig inte så värst mycket, faktiskt. 


Nu måste jag dock sluta skriva. Jag ska lägga mig på golvet och försöka krossa min ryggrad till rätta under min massiva massa. Sedan sak jag duscha och sen spela med några andra "unique-minded" (LÄS: nördar). :)

Inatt har jag sovit sammanlagt 4 timmar. Jag har varit jättetrött, och jag tror jag ÄR jättetrött (trots en 3 timmars tupplur nyss). Dock känner jag inte tröttheten. Jag känner mig pigg. Inatt kände jag även ångest, fast utan ångesten. Stämningen var där, hjärtklappningen var där, tankarna var där, men inte själva ångesten. Detta är skumt. 

Ikväll ska jag diska, eventuellt föra återvinningen och duscha. Kanske göra något tal matte och kemi. Sedan får jag besök. Yay!

Imorgon är en jävligt chill dag. Jag börjar klockan 13. :D (egentligen inte, men vem bryr sig om att gå på idrotten?)

Jag har inte bloggat på fyra dagar. 

Idag är en såndär dag som man inte orkar ett skit på. Har hunnit sova på soffan i två timmar sedan skolan slutade, that's it. Nu lagar jag middag. Flintastek för de som är intresserade.

När jag är trött på allt och behöver vila ut, då brukar jag ägna en hel dag med Lina. Mig själv, vill säga. Jag brukar ägna mig åt aktiviteter jag tycker om, och aktiviteter jag ägnat mig åt sedan jag var ett litet barn. 

Jag brukar:

*Baka
*Spela The Sims