wannabegreyelf

Igår blev jag diagnostiserad med Aspergers efter cirka 1 års utredning. Det är något jag absolut inte kommer att hålla hemligt, eftersom jag är den jag är, och om folk väljer att döma mig utifrån detta faktum så är det en människa jag inte vill ha i mitt liv. 

Aspergers syndrom ligger inom autismspektrumet och är, likt ADHD, ADD med mera, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som yttrar sig så att man har svårare för en del saker, men lättare för andra. 0.2 - 0.4 % utav befolkningen har Aspergers syndrom, men det är vanligare, eller åtminstånde mer märkbart, hos individer av det manliga könet. 

Diagnoskriterierna är:

Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion,

Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter,

Betydande nedsättning av funktionsförmåga i viktiga avseenden,

Ingen betydande försening av den allmänna språkutvecklingen,

Ingen betydande försening av den kognitiva utvecklingen såsom nyfikenhet på omgivningen, eller i utvecklingen av för åldern adekvata vardagliga färdigheter eller adaptivt beteende (utöver social interaktion) under de tre första levnadsåren.

Symptomen kan inte bättre förklaras av en annan specifik genomgripande störning i utvecklingen, eller av schizofreni.

Intelligensnivån för personer med Aspergers är definitionsmässigt normal eller högre än normal. Har man även ett begåvningshandikapp får man istället diagnosen autism. 

Hur yttrar sig detta hos mig?

Jag har (enligt tester och min egen åsikt) svårt för socialt samspel. Jag har svårt att uttrycka mig och bli förstådd, och jag har svårt att veta hur det är okej att bete sig och vad som är okej att säga i sociala samspel. Jag har även till viss mån svårt att sätta mig in i människors tankesätt, exempelvis kan jag ha svårt att förstå varför någon blir förolämpad när jag själv inte blir det. 

Jag har svårt att välja mellan saker och jag blir stressad utav att organisera en kaotisk miljö. Jag vill gärna organisera min tillvaro och vill ha ordning på saker och ting. 

Jag kan fasta i ett intresse eller i en aktivitet och fortsätta med den i flera timmar, även glömma bort att äta under denna tid. Jag kan exempelvis se samma film varje dag under en lång period eller läsa om ett ämne flera timmar i sträck. 

Mitt logiska tänkande är starkare än normalt, vilket i praktiken ger mig en högre IQ än medelsvensson, men detta medför också ett mer konkret tänkande där jag får svårare att se helheten, men har lättare att fokusera på detaljer. 

Jag har fler stereotypiska beteenden än medelsvensson, och får även låsningar i mitt beteende. Jag vill till exempel alltid sitta på samma plats, äta på samma sätt och gå på samma sida om folk hela tiden. 

Jag blir lättare orolig och stressad på grund utav en miskad förståelse för andra människor, och för att jag inte alltid kan leva så som jag behöver i samhället. Personer med AS har även lättare att få depressioner och tvångstankar.

Jag tar också längre tid på mig att bearbeta intryck. Om de flesta gör det automatiskt, så gör jag det manuellt. Det tar någon sekund längre för mig att förstå vad det är jag hör/ser/känner.

Om ni har några frågor, funderingar eller helt enkelt bara är nyfikna på något får ni gärna fråga mig! Jag tar inte illa vid.