Dag 03: Mina föräldrar
Mina föräldrar, Lars och Inger. Vad säger man om dem?
Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv.
Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska.
Det är jag som fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.
Men hon är den bästa mamman som finns. Jag skulle aldrig byta bort henne. Hon respekterar min frihet, och hon är en sådan som inte tvingar mig att vara barn för alltid - även om jag är minstingen. Fast det behövs nog inte, för det gör ju mina storasystrar.
Mina föräldrar, Lars och Inger. Vad säger man om dem?
Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv.
Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska. Det är jag som oftast fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.
Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv.
Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska. Det är jag som oftast fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.
Men hon är den bästa mamman som finns. Jag skulle aldrig byta bort henne. Hon respekterar min frihet, och hon är en sådan som inte tvingar mig att vara barn för alltid - även om jag är minstingen. Fast det behövs nog inte, för det gör ju mina storasystrar.
Kommentarer
Trackback
