Dag 18: Min favorit födelsedag

Jadu. Hur ska jag ens komma ihåg alla mina födelsedagar?

Jag tror inte jag vet. Jag tror inte ens att jag har haft några bra födelsedagar sedan jag var liten, förutom att man får saker, för det är ju alltid roligt.

Men jag kan berätta den värsta iallafall. Det var the very day of birth. Det måste ha varit riktigt jobbigt för alla inblandade. Jag tror alla skrek och grät.

Dag 17: Mitt favoritminne

Jag har jättemånga minnen. Och flera minnen hör ihop med varandra eftersom de spenderas med samma person. Jag kan helt enkelt inte välja, eftersom det beror helt på hur jag mår och vad jag tycker och tänker i nuläget som bestämmer vilket minne jag tycker mest om för stunden. 

Men DEN HÄR stunden, så pratar jag med Maria Hiljanen, och saknar henne som tusan. Så mitt favoritminne, eller egentligen minnen, JUST NU är nog alla sommarnätter vi spenderade ute på äventyr med moped. Även alla härliga stunder i Vittangi och ja.. Allt. 

Alla härliga äventyr. Vad har vi inte gjort? Badat olagligt, grillat i en soptunnan, flytt från lagen... <3

Nu blir jag helt nostalgisk och tänker på alla härliga minnen jag har i Kiruna med olika människor, med karaten, med min kära Madde. Och sommaren 2009 som var helt underbar. Och min underbara barndom i stugan...

Jag har nog ett rätt bra liv ändå, även om jag inte tror det oftast.

Dag 15: Mina drömmar

Min dröm är att leva i en fri värld. Typ Pandora. Punkt. Har inte denna punkt varit med mer eller mindre typ 3 gånger nu? 



Dag 14: Vad hade jag på mig idag?

Oj. Boring. Jag tror inte man kan bry sig mindre om kläder än vad jag gör. När jag kommer hem från skolan så är det första jag gör att ta av mig kläderna och ta på min en skön pyjamas. Jag hatar kläder. 

Idag hade jag iallafall på mig en grönvitrutig skjorta och något som ser ut som jeans men är någon form av blandning mellan tights och mjukisbyxor. 

Vill ni ha en bild? Glöm det. 

När jag kom hem så drog jag snabbt på mig min mjölktröja istället. 

"Visste du att om du inte dricker mjölk varje dag, så kommer Arla-haren och skjuter dig i huvudet eller ibland i magen". 

Jag är en hycklare, då jag inte dricker mjölk. Jag älskar mjölk, men jag förtär det inte för den sakens skull.

Dag 13: Den här veckan

Den här veckan, är veckan innan lovet. 

Denna måndag började med att jag vaknade upp hos Elin, och fick bära tre tunga saker till skolan: en ryggsäck med böcker, en datorväska med dator och ett mikroskop. 

Under onsdagen kommer jag att sitta i kiosken med Elin och Matilda, som vanligt... På torsdagen kommer jag dra till tandläkaren för att bevittna tortyr. Det är nämligen så att min trogna kamrat ska få sitt tandkött penetrerat med en giftnål, och sedan få sin tand utlirkad ur käken. 

Och på torsdagen ska jag också fara till Kiruna!
Min fredag kommer spenderas i Gällivare, och min helg ska återigen spenderas i Kiruna med Matilda. 



Dag 12: I min handväska

I min icke-existerande handväska har jag förmodligen pepparspray, en pistol, mobiltelefon, plånbok, läppbalsam, nycklar, kanske några tusen i kontanter, och lite vodka. 

Men en handväska använder jag tyvärr inte. 

Detta är dock vad jag har i mina fickor at all times:

*Läppbalsam. 
*Ludd
*Luft

När jag går ut brukar jag också ploppa ner mobil och annat viktigt. 

Ett helt meningslöst inlägg... Nu ska jag istället prata om WoW och sedan spela WoW. :) 



Dag 11: Mina syskon

Jag är yngst utav 4 systrar, vilket oundvikligen leder till att jag har tre äldre systrar. 

Min äldsta syster heter Susanne, och är (med stor sannolikhet) 31 år. Hon är gift med två söner. Hon är väldigt jordnära, och väldigt snäll. Under min uppväxt hade vi inte så bra kontakt eftersom hon är såpass mycket äldre och flyttade hemifrån när jag var liten. Mitt tidigaste minne med henne är nog faktiskt när vi städar ur hennes rum när hon skulle flytta hemifrån. Jag var då kanske 3-4 år. 




Nästa syster i åldersordningen är Jenny, som är 26 år och också har två söner hon med. Hon har alltid lekt med mig, badat mig och tagit hand om mig när jag var liten. Jag har alltid sett upp till Jenny, och hon har varit min idol när jag var liten. Idag är hon tankspridd, känslosam och sjukt engagerad i saker och ting. Och hon lagar jättegod mat. :) 




Sedan har vi min syster Sofie, som är 20 år gammal och som precis har flyttat till Stockholm. Hon och jag har lekt och bråkat dagarna i ända när vi var små. Jag gjorde allt för att hon skulle tycka om mig, som tack för det snodde hon pengar ur min spargris och klöste mig. Det var väldigt tragiskt ibland. Andra gånger lekte hon skola med mig och mina kompisar, och det var något jag tyckte väldigt mycket om. :) 




Dag 10: Mitt hjärtas önskan



Jag önskar mig lycka, och jag önskar mig frihet.
Jag önskar mig en värld där människan inte styr eller förstör, och där alla arter (inklusive människan) lever fritt i ett samspel med naturen.

Dag 09: Min tro

Dag 09: Min tro
Jag tror på något större. Jag tror på ett öde, en gud eller något större.
Jag tror inte på någon som tittar på en och straffar en för alla ens synder. Jag tror inte ens att man kan synda, men jag tror att vissa saker är menade att hända, att en del människor är menade att träffas, för att lära av varandra, att deras öden kan vara sammanvävda, för ett helt liv, eller bara för en timme.
Jag tror på något som skapar en balans i världen. Typ Eywa, fast inte lika påtagligt.
Och jag tror att om man syndar, så straffar man sig själv. Straffet man får av onda gärningar är det dåliga samvete man får. Och psykopater, som inte får dåligt samvete? Ja, de straffas inte, men belönas inte heller med kärlek, som är det viktigaste vi har här i livet.
Jag tror självklart på big bang, på evolutionen, men kanske finns något bakom det. En matematisk formel som vi kan kalla ödet, som förutbestämt evolutionen, eller så kanske det är slump.
Jag tror att när vi dör, så hänger vår energi kvar, för att den är så stark, och vissa människor kan känna av den. Inte att vi är spöken, eller andar, utan energier. Vi lämnar ett energispår, som hänger kvar, och kan känns av ett tag framöver.
Jag tycker religion är fel. Jag vill aldrig stödja en religion, men jag stödjer gärna en tro. Jag tror inte på att man ska tvingas leva efter regler för att få det bra efter döden. Jag vet inte ens vad som finns efter döden, men jag tror att om det finns något där, så räcker det att leva så gott att man kan leva med sig själv.
Ett citat från Albert Einstein: “Science without religion is lame, religion without science is blind”.Jag tror på något större. Jag tror på ett öde, en "gud" eller något större.
Jag tror på något större. Jag tror på ett öde, en "gud" eller något större.
Jag tror inte på någon som tittar på en och straffar en för alla ens synder. Jag tror inte ens att man kan synda, men jag tror att vissa saker kanske är menade att hända, att en del människor är kanske menade att träffas, för att lära av varandra, att deras öden kan vara sammanvävda, för ett helt liv, eller bara för en timme.

Jag tror på något som skapar en balans i världen. Typ Eywa, fast inte lika påtagligt.
Och jag tror att om man syndar, så straffar man sig själv. Straffet man får av onda gärningar är det dåliga samvete man får. 

Jag tror självklart på big bang, på evolutionen, men kanske finns något bakom det. En matematisk formel som vi kan kalla ödet, som förutbestämt evolutionen, eller så kanske det är slump.
Jag tror att när vi dör, så hänger vår energi kvar, för att den är så stark, och vissa människor kan känna av den. Inte att vi är spöken, eller andar, utan energier. Vi lämnar ett energispår, som hänger kvar, och kan känns av ett tag framöver.

Samtidigt som jag tror detta, så "vet" jag att det bara är något man tror för att hitta en mening med livet, och för att inte vara rädd för döden. Men jag vill tro, även om det kanske inte är sanning. 

Jag tycker religion är fel. Jag vill aldrig stödja en religion, men jag stödjer gärna en tro. Jag tror inte på att man ska tvingas leva efter regler för att få det bra efter döden. Jag vet inte ens vad som finns efter döden, men jag tror att om det finns något där, så räcker det att leva så gott att man kan leva med sig själv.

Ett citat från Albert Einstein: “Science without religion is lame, religion without science is blind”.

Dag 07: Min bästa vän

Jag vet ärligt talat inte vad eller vem jag ska skriva om, så jag antar att jag helt enkelt skriver litegrann om mina kandidater.

Vi har först världens snällaste människa, som jag har storslagna planer ihop med. Denne är någon som jag hoppas få vara vän med länge, och jag hoppas att allt går som planerat så att vi får världens roligaste år ihop.

Sedan har vi en till, någon som jag kan prata om allt med, och som alltid accepterat mig som jag är, även om jag är lite tokig. Någon som gör mitt liv mycket trevligare, helt enkelt.

Och så finns ju du, som funnits där för mig i många år, och som aldrig slutat vara en stor del utav mitt liv, även om avståndet inte alltid varit på vår sida.

Sedan har vi ju en till också, men du vet nog vem du är. ;)

Men det finns ju så många som jag gillar, och så många som jag vill fortsätta ha kontakt med, så det är omöjligt att välja en, och omöjligt att skriva om allihop.

Dag 06: Min dag

Ja. Vad ska man säga? Idag har jag tittat på TV hela dagen, känt behovet att döda eller stjäla så att jag på något sätt kan tillfredsställa mitt sockersug samt använt upp hela regnskogen till att snyta mig. Jag HATAR att vara sjuk.

Inspiration

Det finns mycket som inspirerar mig, och inspirationskällorna varierar från tid till tid, men just nu blir jag inspirerad utav människor som vill göra livet bättre för andra, människor som vill rädda naturen och människor som ser bortom det materiella. Jag har några inspirationskällor jag vill dela med mig utav. Nu kommer jag dock inte ta hänsyn till icke-dokumentärfilmer, för let's face it, då skulle hela det här inlägget handla om Avatar. 

Fem personer som inspirerar mig:

Rick O'Barry - En underbar människa och stor djurrättsaktivist som gör allt jag önskar att jag kunde.

Rob Stewart - Ännu en djurrättsaktivist som hängivet spenderar sitt liv för naturens bästa.

Paul Watson - Grundare för organisationen Sea Shepherd som aktivt försöker rädda valarna och havets andra varelser. Han finns att se på Discovery Channel's Whale wars. 

Nick Vujicic - Mannen som föddes utan armar, och utan ben, men som aldrig gav upp. Idag är han utbildad och har föreläsningar för att hjälpa andra människor. Han får mig att inse att ingenting är omöjligt, och att det bara är våra tankar som sätter gränser.

Jenny Sandström - Min storasyster, som fått upp ögonen för hälsosamt leverne och varje gång vi träffas inspirerar mig till ett liv utan gifter och hälsoskadliga ämnen. 


Två filmtrailers:

Sharkwater handlar om Rob Stewart som spenderar sitt liv på att rädda den snart utrotade hajen. Dokumentären är hjärteskärande, men inspirerar mig verkligen till att leva mer miljövänligt, sprida information om världsproblem och ger mig motivation till att göra något för världen/naturen! 




The Cove handlar om Rick O'Barrys tappra insats för att stoppa japans delfinslakt. Dokumentären är så mäktig, och jag bli tårögd över hur extremt engagerad och underbar Rick är. Det är en film som, likt Sharkwater, håller mig vaken på kvällarna och gör mig okoncentrerad på lektionerna. Hur kan man tänka på matte när vi måste fokusera på att rädda världen? 




Två youtubeklipp:

Nick Vujicic föreläser om att aldrig ge upp. Det finns mycket att se om honom och hans föreläsningar, men här har ni ett klipp!





Denna youtubevideo, "Christian the lion", är bara så fin. Jag vet inte riktigt på vilket sätt den inspirerar mig, eller varför, men den gör det. Den är gammal, men definitivt värd att se! 





En bok:



Boken "Det är aldrig kört" skriven av Kristina Reftel. Det finns så himla många fina historier i den boken. Historier som får en att tänka, historier som får en motiverad till att förändra sig själv eller sitt liv och historier som verkligen berör. Jag tycker att alla borde äga en kopia utav denna bok. Här får ni ett litet smakprov:

Det här är berättelsen om en mycket rik man som ville visa för sin son hur fattiga människor lever. Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten utav deras gods. När de återvände efter besöket frågade pappan:

“Förstår du nu vad fattigdom innebär?”

“Ja, det gör jag” svarade sonen.

“Kan du då beskriva skillnaden mellan vårt liv och deras” bad pappan.

“Vi har bara en hund, men de har fyra. Vi har en liten pool på gården, men de har en hel sjö. Vi har olikfärgade lampor i trädgården, men de ser hela stjärnhimlen. Vi har en massa betjänter som hjälper oss, men de hjälper andra. Vi har stängsel runt hela vår gård, men de har vänner som skyddar dem.

Jag som trodde att vi var rika och de fattiga.”

Det här är berättelsen om en mycket rik man som ville visa för sin son hur fattiga människor lever. Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten utav deras gods. När de återvände efter besöket frågade pappan:
“Förstår du nu vad fattigdom innebär?”
“Ja, det gör jag” svarade sonen.
“Kan du då beskriva skillnaden mellan vårt liv och deras” bad pappan.
“Vi har bara en hund, men de har fyra. Vi har en liten pool på gården, men de har en hel sjö. Vi har olikfärgade lampor i trädgården, men de ser hela stjärnhimlen. Vi har en massa betjänter som hjälper oss, men de hjälper andra. Vi har stängsel runt hela vår gård, men de har vänner som skyddar dem.
Jag som trodde att vi var rika och de fattiga.”Det här är berättelsen om en mycket rik man som ville visa för sin son hur fattiga människor lever. Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten utav deras gods. När de återvände efter besöket frågade pappan




Dag 05: Vad är kärlek?

Vad är kärlek? Känns som en enkel fråga att svara på. 

Jag tror inte att man behöver älska någon för alltid för att det ska kallas kärlek. Jag tror snarare kärlek är när man är med en individ, med sig själv eller på ett visst ställe i livet och känner total frid. När man bara vet att man är precis där man vill vara, utan att tveka, fundera eller känna missnöje.

Jag tror att kärlek kan existera i många former, och jag tror att man kan älska någon/något oerhört mycket, oavsett om det varar en sekund eller en livstid.

Framförallt så tror jag att kärleken är det som ger livet mening, och något som alltid finns med oss. Kärlek varar förevigt, även om objektet för vår kärlek kan förändras. Kärleken är tryggheten mitt i stormen.



"När man älskar, så känner man lyckan.
När man är trygg, så känner man frid.
När man känner total frid, då känner man frihet."

Dag 04: Det här åt jag idag

Haha. Ja. Vad ska man säga? 

Jag har tyvärr inga bilder på min mat, och kan också tillägga att jag är helt off i kroppen och har ont överallt, så mina matvanor har varit lite störda idag.

Frukost: Inget
Snack: Några godisar som jag fick från utbildninsmässan vi var på idag. 
Lunch: Fiskgratäng, sallad, lite köttfärsgratäng
Middag: Korvgryta med grönsaker
Snack: Maryland kakor

Dag 03: Mina föräldrar

Mina föräldrar, Lars och Inger. Vad säger man om dem?
Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv.
Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska.
Det är jag som fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.
Men hon är den bästa mamman som finns. Jag skulle aldrig byta bort henne. Hon respekterar min frihet, och hon är en sådan som inte tvingar mig att vara barn för alltid - även om jag är minstingen. Fast det behövs nog inte, för det gör ju mina storasystrar.
Mina föräldrar, Lars och Inger. Vad säger man om dem?

Jag är pappas flicka. Vi är så lika på alla sätt och vis, men vi har aldrig haft en så bra kontakt. Dock har jag alltid sett upp till honom. Att vara nära honom och hans kompisar i stugan var min favoritsyssla. Jag älskar att höra honom prata, och en utav mina högsta önskningar är faktiskt att han ska få leva ett långt och lyckligt liv. 

Min mamma har varit min trygghet när jag varit liten. Hon har jag klängt på från att jag föddes till att jag började forma en egen personlighet och ett eget liv. Det är hatkärlek. Hon är den jag hatar att vara nära, och den jag hatar att älska. Det är jag som oftast fått henne att gråta, och min födelse har förmodligen förkortat hennes liv med många år på grund utav stress.

Men hon är den bästa mamman som finns. Jag skulle aldrig byta bort henne. Hon respekterar min frihet, och hon är en sådan som inte tvingar mig att vara barn för alltid - även om jag är minstingen. Fast det behövs nog inte, för det gör ju mina storasystrar.

Dag 02: Min första kärlek

Var drar man gränsen? Jag väljer att inte ta med mina söta pojkvänner i lågstadiet som man pussades med när ingen såg. Så om vi tar det från Timmy, som jag anser är den första pojkvännen som faktiskt räknas som en pojkvän.

Jag hälsade på mina kusiner, och han var där. Min kusins kompis. Vi spenderade dagen med att spela playstation, och det var något bilspel, där jag totalförlorade för att jag gjorde allt i min makt för att inte köra över de virtuella råttorna som sprang på bilvägen.

Vi gick sedan till stranden, och vi blev lite förtjusta i varandra. Sedan kollade vi hajar som hajar med min yngre kusin 5 gånger, fast jag och Timmy såg den nog bara 1 och en halv, kanske. Jag satt i hans famn och vi höll hand och tittade på varandra. Då var jag så kär. Det blev en lång historia mellan oss, som slutade ganska olyckligt, men jag väljer de fina minnena.

Ibland kommer det bästa ur det värsta.

Idag letade jag efter inspirerande videor. Ni vet, sådana som gör en glad och får en att känna att ingenting är omöjligt. För jag ville göra ett inlägg om inspiration och motivation. Istället hittade jag så himla många sorgliga men fina videor, några nya, och några gamla, men alla berörande, och även inspirerande på sitt sätt. 

Jag tänkte presentera några utav dessa videor för er. I framtiden kanske jag presenterar några inspirationsvideor som är lite mer positiva, men det får bli en annan dag. 








Tänkte också dela med mig utav en historia ur boken "Det är aldrig kört" utav Kristina Reftel som är alldeles underbar:

Hur berättar man för en sjuårig pojke att hans tvillingsyster och mamma har varit med om en svår bilolycka? Det var ingen lätt uppgift Fredriks pappa hade framför sig.

"Fredrik, det har hänt en olycka. Mamma och Cecilia har blivit påkörda av en buss och har åkt till sjukhuset. Vi får hälsa på dem nu på en gång."

De sa nästan ingenting under bilfärden, men till slut bröt Fredriks pappa tystnaden.

"Cecilia förlorade en hel del blod i olyckan, och blod behöver man ju för att leva, det vet du. Nu är det så att ni har samma sorts blod, eftersom ni är tvillingar. Kan du tänka dig att ge blod till din syster?"

Fredrik satt tyst en stund. "Kommer det att göra ont?" undrade han.

"Det känns lite grann när de sticker in nålen, men inte så mycket."

Fredrik funderade en stund till, och sa sen: "Okej, jag gör det".

När de kom till sjukhuset stod läkarteamet beredda att ta emot dem. Fredrik fick ligga på en brits bredvid sin syster, medan läkarna gjorde i ordning apparaterna. Läkarna berömde honom hela tiden för att han var så duktig och modig. Men när allt var färdigt var det som om modet svek honom.

"Kommer jag att börja dö på en gång?" frågade han medan han gjorde sitt bästa för att svälja gråten.

Det är inte så lätt för en sjuåring att veta att han inte skulle behöva ge allt sitt blod till sin syster. Men mod har ingenting med ålder att göra. Det visade Fredrik.

En bloggutmaning + Dag 01: Presentera mig själv

En bloggutmaning, bara för att det är kul. :) Den går ut på att varje dag skriva om en fråga. Den får lov att presenteras i filosofihörnan, även om det kanske inte är så mycket filosofi som minnen och tankar. Feel free to copy! Själv snodde jag detta från min syster, som förmodligen snott det från någon annan. 

Dag 01: Presentera mig själv
Dag 02: Min första kärlek
Dag 03: Mina föräldrar
Dag 04: Det här åt jag idag
Dag 05: Vad är kärlek?
Dag 06: Min dag
Dag 07: Min bästa vän
Dag 08: Ett ögonblick
Dag 09: Min tro
Dag 10: Mitt hjärtas önskan
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: I min handväska
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Vad hade jag på mig idag?
Dag 15: Mina drömmar
Dag 16: Min första kyss
Dag 17: Mitt favoritminne
Dag 18: Min favoritfödelsedag
Dag 19: Detta ångrar jag
Dag 20: Den här månaden
Dag 21: Ett annat ögonblick
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Det här får mig att må bättre
Dag 24: Det här får mig att gråta
Dag 25: En första
Dag 26: Mina rädslor
Dag 27: Min favoritplats
Dag 28: Det här saknar jag
Dag 29: Mina ambitioner
Dag 30: Ett sista ögonblick
Dag 01: Presentera mig själv
Dag 02: Min första kärlek
Dag 03: Mina föräldrar
Dag 04: Det här åt jag idag
Dag 05: Vad är kärlek?
Dag 06: Min dag
Dag 07: Min bästa vän
Dag 08: Ett ögonblick
Dag 09: Min tro
Dag 10: Mitt hjärtas önskan
Dag 11: Mina syskon
Dag 12: I min handväska
Dag 13: Den här veckan
Dag 14: Vad hade jag på mig idag?
Dag 15: Mina drömmar
Dag 16: Min första kyss
Dag 17: Mitt favoritminne
Dag 18: Min favoritfödelsedag
Dag 19: Detta ångrar jag
Dag 20: Den här månaden
Dag 21: Ett annat ögonblick
Dag 22: Det här upprör mig
Dag 23: Det här får mig att må bättre
Dag 24: Det här får mig att gråta
Dag 25: En första
Dag 26: Mina rädslor
Dag 27: Min favoritplats
Dag 28: Det här saknar jag
Dag 29: Mina ambitioner
Dag 30: Ett sista ögonblick

Dag 01: Presentera mig själv

Jag heter Lina Isabell Sandström, där Lina är mitt tilltalsnamn, och kan tillägga att mitt namn är det stoltaste jag äger. Det är något som tilldelades mig. Bara mig, och är det som på pricken beskriver exakt vem jag är. För Lina Isabell Sandström - det är allt jag är, och inte ens alla jordens ord kan beskriva mig bättre.

Jag är född i Kiruna, där jag levt i min ensamhet och trivts bra. Jag har mött intressanta människor där, som kommit och gått, men som lämnat avtryck inom mig. Det finns några speciella människor jag mötte där som betytt så himla mycket för mig. Det finns två lärare - Åke och Thomas, som under min högstadietid var mina förebilder, samt många andra individer, som jag är väldigt glad att jag lärde känna.

Jag växte upp med 3 storasystrar, en mamma och en pappa. Min barndomstid var underbar. Jag lekte med mina systrar, och kunde alltid ha stöd från min mamma. Min pappa och jag hade aldrig bra kontakt, han sov mest på soffan, men jag älskade att titta på honom när han pratade med sina vänner. Jag älskade att titta på hur han skrattade och hur engagerad han var i sina samtal. Jag älskar min pappa över allt annat, och jag kommer alltid vara stolt över honom, även om han egentligen kanske inte alltid förtjänar det.

Vi spenderade helger och somrar i Merasjärvi - Viva Las Meras! Den lilla flickan i mig finns kvar där, och där springer jag fortfarande omkring på gräsmattan och badar i sjön.

Min tidiga tonårstid var väldigt melankolisk. Jag vandrade runt i Kiruna på sommarnätterna, och jag älskar staden över allt annat för det mesta. Jag är nog den enda som inte byggt upp ett totalt förakt mot den staden, och jag tror att det beror på att jag aldrig brydde mig om människorna. Jag brydde mig om naturen, allt vackert jag såg, alla tankar som virvlade runt och de få, vingklippta änglar jag mötte.

Jag är den person som kan se skönhet i en soptipp, för att i nästa stund stå framför skönheten själv och bara se fel.

Numer studerar jag naturvetenskap i Öjebyn, omgiven av många härliga personligheter, och många intressanta ämnen, men jag saknar ensamheten och den känslosamma sidan av mig som jag lämnade i Kiruna, och jag saknar den lekfulla tjejen som fortfarande leker i stugan i Meras.

Men det som är kvar av mig söker efter kunskap om livet, om ämnen, men mest om mig själv. För hela livet går väl ut på att hitta sig själv, för att kunna uppnå helheten och lyckan? 

Jag spenderar mestadels utav mina dagar med att totalt förneka allt jag inte vill ha med att göra, och förälskar mig i allt jag känner för i stunden. Jag kan älska en människa, en film, en tanke eller ett ämne, och totalt ignorera allt annat, även om det jag ignorerar i sig kan vara mycket betydelsefullt, bara inte i just den STUNDEN. 

Jag lever i oftast nuet, och uppfylls totalt utav det, men jag bär med mig allt jag värderar från dåtiden, och även mycket dåligt som jag kanske inte borde bära med mig. Framtiden ser jag pessimistiskt på, och det har jag alltid gjort, men hittills har alla mina framtidar blivit helt okej.

Nyare inlägg
RSS 2.0