Hemma från Thailand!
På väg hem från Kallax var det en seriekrock a la 7 bilar inklusive en lastbil. Vi kom dit, såg ingenting för snöröken och så var det plötsligt en lastbil framför oss. Vi hann precis väja undan den och fick tack vare det en längre bromssträcka innan vi krockade in i en personbil. Precis efter oss kommer en annan bil som kör skitfort, men som tur är väjer den åt andra hållet så att den kör i snövallen istället för i oss eller lastbilen.
De höll på med hjärt- och lungräddning skitlänge innan ambulansen kom, men en klarade sig troligtvis inte. Vi blev stående timme (om inte mer) i kylan. Bilen gick inte att starta för den hade gått sönder och bara rykte. Vi hade i princip inga kläder eftersom vi kom precis från flyget.
Sedan fick vi skjuts till Luleå och såg typ tre olyckor till, och väl i Storheden väntade vi på att Johns bror skulle hämta oss, men han fastnade i bilkö p.g.a. av seriekrock på en annan väg. Men NU är jag äntligen hemma, efter att ha blivit fast i trafik och väntan i 5 timmar.
E4an och vägarna runt Luleå är galna. Vi har sett hur många krockar som helst, och det har varit flera seriekrockar… Jag kommer aldrig våga köra bil på vintern om det här är en average vinterdag i trafiken…
Det komiska i situationen är att på vägen TILL Kallax var det också snörök och dålig sikt, då tänkte jag: ”Jag hoppas att det inte händer någon olycka nu. Inte innan Thailand. Jag vill inte dö innan Thailand. Om det ska hända en olycka så får den hända EFTER!”. I Thailand kör folk som galningar och att åka taxi är att sitta på ett flak och hålla i sig, och vi såg också där en moped-bil-olycka. Även i Thailand tänkte jag ofta att jag hoppas vi slipper krocka, och att om vi ska krocka så är det bättre om vi gör det på vägen hem! Detta tänkte jag även om flygresorna. Vad händer sen då? Jo, vi slipper olyckor, men krockar det första vi gör i Sverige efter resan. I have the power to deal with universe.
En detaljerad dag-för-dagredovisning kommer inom kort. Även med några bilder. :) Håll ut! I'm back again!
