Dag 01: Vad är din syn på religion?
Min syn på religion är lång, kluven och komplicerad. Jag kan börja med att säga att jag var religiös när jag var ung (kring 10-årsåldern), då kristen. Jag fick bibeln uppläst för mig, jag läste i den själv och diskuterade den mer andliga aspekten utav kristendomen med min religiösa kompis familj. Vi besökte kyrkan då och då, och vi gjorde ett sånguppträdande där en gång.
Min familj var helt emot det. De tyckte att jag var dum i huvudet, och det tyckte nog alla andra jag kände med, så jag gled ifrån det där.
Jag blev nog troende kristen utav fel anledning då, för att jag var rädd för allt som sades om helvetet, som jag trodde på eftersom jag i stort sätt trodde på allt folk sa till mig när jag var liten eftersom jag är en liten Aspergerunge, men jag fortsatte att vara troende kristen för kärleken och för beskyddet jag senare fann hos "Gud".
Nu tillhör jag officiellt sett ingen religion då jag gick ur svenska kyrkan när jag var 16 år. Det är ett val jag står för, och som jag i nuläget tror att jag aldrig kommer att ångra. Jag tror inte att en församling och en tro hör ihop.
JAG tycker personligen inte att man ska betala pengar till en stor industri som inte ens är helt fristående, utan faktiskt under politisk påverkan (eller om det är politiken som är under religionens påverkan?), om man inte vill förståss. Får man ut något av det, så varför inte?
I det stora hela så tycker jag att religion är en fin grundtanke, och något jag skulle omfamna med hela mitt hjärta ifall det inte var så korrupt och användes som ett maktvapen.
I grund och botten tror jag att all religion (som jag hittills känner till) bryts ner i ande/eneri och materia. Där anden/energin/godheten är Gud, eller motsvarande beroende på religion, och materia står för materialism, det onda, det korrupta och Djävulen eller motsvarande.
Vi ska hitta Gud, och låta honom skona oss från frestelse, som då är Djävulen, vilket jag tolkar som att vi ska hitta godheten i oss själva och lyckan det kommer ge inom oss ska skona oss från att gå den korrupterade vägen som leder till girighet och materialism.
I dagens samhälle innebär det att vi frånsagt oss Gud och följt Djävulen. Vi lever i helvetet. Vi lever i en värld där pengar är makt. Stora industrier krossar fattiga människor och förstör miljön på grund utav girighet. Vi har valt att följa materialismen, för ack så lockande den är. Vem vill ha inre frid och lycka om det innebär att kapitalismen raseras?
Nu för tiden är det dock få som tolkar de heliga skrifterna på samma vis som jag. De tolkar dem så som att du ska följa varenda ord bokstavligt och annars kommer du lida på en varm och brinnande plats efter döden. Den religionen vill jag inte stödja. Jag vill aldrig någonsin stödja något som uppmanar människor att följa ohumana regler på grund utav rädsla.
Jag tror att det skapar mer problem att dela in tro i olika religioner än vad det ger. Det skapar i min mening bara krig och bråk om småsaker såsom vilken plats och vilken tid något hände på. Vi har verkligen slutat se helheten i religionerna, och ser bara de små, små obetydliga faktorerna. Vi tolkar de heliga skrifterna bokstavligt, helt enkelt. Detta väcker även en stor fundering hos mig: Hur kan människor vara så korkade att de tolkar allt bokstavligt, när till och med en liten flicka med Asperger (som faktiskt innebär att man tolkar saker bokstavligt) förstår meningen bakom alla ord?
Jag kommer aldrig respektera religiösa människor som tolkar heliga skrifter bokstavligt/använder religion som maktvapen eller som begår hemska brott mot andra människor och vrider den heliga skriftens ord till att få det att vara okej. (Detta medför att jag ser vissa religioner som mer "okej" än ändra. Jag har inget emot att peka ut någon, men väljer att inte göra det eftersom det medför att en del läsare enbart hakar upp sig på den meningen av hela min text, men ni kan ju klura på det själva om ni har lust.)
De människor som jag ser som mest religiösa är ju faktiskt hippies. De har fattat poängen. Och New-Age tänkare, och många enskilda individer som är lite smygtroende, men som inte vill kalla sig kristna/muslimer/buddister/hinduer osv, och dessa människor har min fulla respekt.
Jag citerar mig själv från min förra bloggutmaning: "Jag vill aldrig stödja en religion, men jag stödjer gärna en tro". Om sedan den tron skulle gå in i en religion, så gör det mig inget. Om man tror på ett vettigt sätt, men kallar sig kristen/hindu/muslim/satanism/buddist/jude och så vidare så är det självklart att det heller inte är fel.
Jag vill inte sätta mig själv i ett fack. Jag vill aldrig kalla mig något av ovanstående, för allt är ju i grund och botten samma sak, och det är ju den delen av religionen jag vill stödja. De småsaker som varierar i olika religioner är ju det som gör religionen så problematisk i samhället, och därför skulle jag tycka det var fel av mig att tillhöra en viss religion då det innebär att jag frånsäger mig de andra och på så vis gör gränsen emellan religionerna starkare.
Jag kan lugnt kalla mig troende eller religiös, men jag tillhör ingen religion, och jag har ingen aning om vad som händer efter döden. Kanske ruttnar man bort, kanske blir man en ande. Jag kan omöjligt veta, men den som dör får se.
Så ser jag det.
Jag ber om ursäkt ifall min text är för plottrig för att förstå ordentligt, men sammanfattningsvis: Jag tycker om grundtanken med alla religioner, tror att helvetet och himlen eller motsvarande finns på jorden, att Gud betyder inre frid/lycka och Satan står för girighet och materialism och att religion i samhället är fel då det inte längre handlar om ande och materia utan om makt och annat stört.
Min familj var helt emot det. De tyckte att jag var dum i huvudet, och det tyckte nog alla andra jag kände med, så jag gled ifrån det där.
Jag blev nog troende kristen utav fel anledning då, för att jag var rädd för allt som sades om helvetet, som jag trodde på eftersom jag i stort sätt trodde på allt folk sa till mig när jag var liten eftersom jag är en liten Aspergerunge, men jag fortsatte att vara troende kristen för kärleken och för beskyddet jag senare fann hos "Gud".
Nu tillhör jag officiellt sett ingen religion då jag gick ur svenska kyrkan när jag var 16 år. Det är ett val jag står för, och som jag i nuläget tror att jag aldrig kommer att ångra. Jag tror inte att en församling och en tro hör ihop.
JAG tycker personligen inte att man ska betala pengar till en stor industri som inte ens är helt fristående, utan faktiskt under politisk påverkan (eller om det är politiken som är under religionens påverkan?), om man inte vill förståss. Får man ut något av det, så varför inte?
I det stora hela så tycker jag att religion är en fin grundtanke, och något jag skulle omfamna med hela mitt hjärta ifall det inte var så korrupt och användes som ett maktvapen.
I grund och botten tror jag att all religion (som jag hittills känner till) bryts ner i ande/eneri och materia. Där anden/energin/godheten är Gud, eller motsvarande beroende på religion, och materia står för materialism, det onda, det korrupta och Djävulen eller motsvarande.
Vi ska hitta Gud, och låta honom skona oss från frestelse, som då är Djävulen, vilket jag tolkar som att vi ska hitta godheten i oss själva och lyckan det kommer ge inom oss ska skona oss från att gå den korrupterade vägen som leder till girighet och materialism.
I dagens samhälle innebär det att vi frånsagt oss Gud och följt Djävulen. Vi lever i helvetet. Vi lever i en värld där pengar är makt. Stora industrier krossar fattiga människor och förstör miljön på grund utav girighet. Vi har valt att följa materialismen, för ack så lockande den är. Vem vill ha inre frid och lycka om det innebär att kapitalismen raseras?
Nu för tiden är det dock få som tolkar de heliga skrifterna på samma vis som jag. De tolkar dem så som att du ska följa varenda ord bokstavligt och annars kommer du lida på en varm och brinnande plats efter döden. Den religionen vill jag inte stödja. Jag vill aldrig någonsin stödja något som uppmanar människor att följa ohumana regler på grund utav rädsla.
Jag tror att det skapar mer problem att dela in tro i olika religioner än vad det ger. Det skapar i min mening bara krig och bråk om småsaker såsom vilken plats och vilken tid något hände på. Vi har verkligen slutat se helheten i religionerna, och ser bara de små, små obetydliga faktorerna. Vi tolkar de heliga skrifterna bokstavligt, helt enkelt. Detta väcker även en stor fundering hos mig: Hur kan människor vara så korkade att de tolkar allt bokstavligt, när till och med en liten flicka med Asperger (som faktiskt innebär att man tolkar saker bokstavligt) förstår meningen bakom alla ord?
Jag kommer aldrig respektera religiösa människor som tolkar heliga skrifter bokstavligt/använder religion som maktvapen eller som begår hemska brott mot andra människor och vrider den heliga skriftens ord till att få det att vara okej. (Detta medför att jag ser vissa religioner som mer "okej" än ändra. Jag har inget emot att peka ut någon, men väljer att inte göra det eftersom det medför att en del läsare enbart hakar upp sig på den meningen av hela min text, men ni kan ju klura på det själva om ni har lust.)
De människor som jag ser som mest religiösa är ju faktiskt hippies. De har fattat poängen. Och New-Age tänkare, och många enskilda individer som är lite smygtroende, men som inte vill kalla sig kristna/muslimer/buddister/hinduer osv, och dessa människor har min fulla respekt.
Jag citerar mig själv från min förra bloggutmaning: "Jag vill aldrig stödja en religion, men jag stödjer gärna en tro". Om sedan den tron skulle gå in i en religion, så gör det mig inget. Om man tror på ett vettigt sätt, men kallar sig kristen/hindu/muslim/satanism/buddist/jude och så vidare så är det självklart att det heller inte är fel.
Jag vill inte sätta mig själv i ett fack. Jag vill aldrig kalla mig något av ovanstående, för allt är ju i grund och botten samma sak, och det är ju den delen av religionen jag vill stödja. De småsaker som varierar i olika religioner är ju det som gör religionen så problematisk i samhället, och därför skulle jag tycka det var fel av mig att tillhöra en viss religion då det innebär att jag frånsäger mig de andra och på så vis gör gränsen emellan religionerna starkare.
Jag kan lugnt kalla mig troende eller religiös, men jag tillhör ingen religion, och jag har ingen aning om vad som händer efter döden. Kanske ruttnar man bort, kanske blir man en ande. Jag kan omöjligt veta, men den som dör får se.
Så ser jag det.
Jag ber om ursäkt ifall min text är för plottrig för att förstå ordentligt, men sammanfattningsvis: Jag tycker om grundtanken med alla religioner, tror att helvetet och himlen eller motsvarande finns på jorden, att Gud betyder inre frid/lycka och Satan står för girighet och materialism och att religion i samhället är fel då det inte längre handlar om ande och materia utan om makt och annat stört.
Kommentarer
Trackback
