wannabegreyelf

Den kyssen som jag räknar, som varit mer än en puss, den var helt underbar. 

Jag och min nykärlek hade spenderat en underbar dag i Ängesbyn hos mina kusiner. Nu hade kvällen kommit och han skulle ta mopeden hem. Vi stod ute på gården och jag minns att jag hade en grön kjol och en vit kofta. Han hade beiga shorts och en mörkblå/svart t-shirt. 

Vi tittade på varandra, och det spelade ingen roll att det var lite kyligt och myggor omkring oss, för det var en underbart fin sommarkväll. Sen kysstes vi, och det var jättemysigt. Det kändes som att ögonblicket varade en evighet, men som ändå tog slut för fort. 

Det är ett ögonblick jag verkligen värderar, och jag minns så väl när han for hem på mopeden, och hur fint allt var, och hur bra jag mådde. 

Igår blev jag diagnostiserad med Aspergers efter cirka 1 års utredning. Det är något jag absolut inte kommer att hålla hemligt, eftersom jag är den jag är, och om folk väljer att döma mig utifrån detta faktum så är det en människa jag inte vill ha i mitt liv. 

Aspergers syndrom ligger inom autismspektrumet och är, likt ADHD, ADD med mera, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som yttrar sig så att man har svårare för en del saker, men lättare för andra. 0.2 - 0.4 % utav befolkningen har Aspergers syndrom, men det är vanligare, eller åtminstånde mer märkbart, hos individer av det manliga könet. 

Diagnoskriterierna är:

Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion,

Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter,

Betydande nedsättning av funktionsförmåga i viktiga avseenden,

Ingen betydande försening av den allmänna språkutvecklingen,

Ingen betydande försening av den kognitiva utvecklingen såsom nyfikenhet på omgivningen, eller i utvecklingen av för åldern adekvata vardagliga färdigheter eller adaptivt beteende (utöver social interaktion) under de tre första levnadsåren.

Symptomen kan inte bättre förklaras av en annan specifik genomgripande störning i utvecklingen, eller av schizofreni.

Intelligensnivån för personer med Aspergers är definitionsmässigt normal eller högre än normal. Har man även ett begåvningshandikapp får man istället diagnosen autism. 

Hur yttrar sig detta hos mig?

Jag har (enligt tester och min egen åsikt) svårt för socialt samspel. Jag har svårt att uttrycka mig och bli förstådd, och jag har svårt att veta hur det är okej att bete sig och vad som är okej att säga i sociala samspel. Jag har även till viss mån svårt att sätta mig in i människors tankesätt, exempelvis kan jag ha svårt att förstå varför någon blir förolämpad när jag själv inte blir det. 

Jag har svårt att välja mellan saker och jag blir stressad utav att organisera en kaotisk miljö. Jag vill gärna organisera min tillvaro och vill ha ordning på saker och ting. 

Jag kan fasta i ett intresse eller i en aktivitet och fortsätta med den i flera timmar, även glömma bort att äta under denna tid. Jag kan exempelvis se samma film varje dag under en lång period eller läsa om ett ämne flera timmar i sträck. 

Mitt logiska tänkande är starkare än normalt, vilket i praktiken ger mig en högre IQ än medelsvensson, men detta medför också ett mer konkret tänkande där jag får svårare att se helheten, men har lättare att fokusera på detaljer. 

Jag har fler stereotypiska beteenden än medelsvensson, och får även låsningar i mitt beteende. Jag vill till exempel alltid sitta på samma plats, äta på samma sätt och gå på samma sida om folk hela tiden. 

Jag blir lättare orolig och stressad på grund utav en miskad förståelse för andra människor, och för att jag inte alltid kan leva så som jag behöver i samhället. Personer med AS har även lättare att få depressioner och tvångstankar.

Jag tar också längre tid på mig att bearbeta intryck. Om de flesta gör det automatiskt, så gör jag det manuellt. Det tar någon sekund längre för mig att förstå vad det är jag hör/ser/känner.

Om ni har några frågor, funderingar eller helt enkelt bara är nyfikna på något får ni gärna fråga mig! Jag tar inte illa vid. 

Idag var jag, mamma och Matilda i Gällivare. Det är egentligen inte intressant, så jag ska istället berätta om hemvägen. 

Jag kollade ut genom de tonade fönstrerna på bilen och beundrades utav färgerna, som såg helt annorlunda ut på grund utav att fönstret polariserade ljuset. Då ser jag en skugga av bilen som skulle köra om oss, och måste ha kört mer än 100 km/h eftersom det var vad vi körde. Sedan ser jag bilen köra av vägen bredvid oss, och snö flög omkring överallt. 

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6014194

Ingen blev allvarligt skadad, och den andra bilen som sägs vara med vet jag ingenting om. Jag såg bara en vit bil köra av vägen bredvid mig. Det var lite coolt och lite läskigt på samma gång. Verkligen chockartat. 

Vi tänkte vända om, men det stannade så många bilar redan, så vi fortsatte.

Jag har så sjukt många saker jag vill göra. Jag älskar när människor åker ut i världen och blir något. 
Jag är så rädd att jag ska leva ett patetiskt liv i Sverige med barn och ett 9-17 jobb. (Förlåt ni som känner er träffade). 

Efter gymnasiet ska jag söka till universitetet i Irland, och kommer jag inte in så ska jag till Lund och läsa ett år på Irland. Jag ska antingen läsa biologi eller teoretisk fysik. 

Efter eller under universitetet vill jag åka till Asien eller Afrika några månader och volontärjobba med djur och natur. Naturen är verkligen min passion. Det som får mig att må sämst i världen (av andra orsaker än mig själv) är när folk förstör naturen, och det som får mig att må bäst är när enskilda individer kämpar för att göra världen till en bättre plats, då helst för naturen, djuren och lidande människor. 

Jag vill jobba som marinbiolog eller ekolog och vill arbeta för att rädda naturen, och för att se samspelet mellan livet själv. 

Eller så vill jag jobba som teoretisk fysiker, dock ger detta inte lika stora möjligheter till att uppleva saker. Det är mer att jobba i sitt fysiklabb och räkna ut varför partiklar beter sig som de gör. Eller något sådant. Tror jag. Det som gör mig så angelägen att utbilda mig inom fysik är faktumet att jag blir överlycklig när vi läser om rymden, eller om bosonpartiklar så som fotoner. Jag älskar att läsa om atomer, joner, molekyler och bindningar. 

Samtidigt vill jag ju ha en familj. Men går det? Kan man resa när man har en familj? Kan man ha intressanta jobb där det krävs att man är borta långa stunder i taget? Jag kommer garanterat vela åka och forska på grönland, exempelvis. Då är det svårt ta med ungarna att bo i ett tält i vildmarken. 

Det är lite enklare som man. Bara lämna frugan och dra iväg. Men som mamma är man mer bunden - det är iallafall det jag upplevt under min uppväxt. 

Jag längtar iallafall när jag får dra ifrån Öjebyn. Jag har alltid längtat tills jag får dra iväg till den plats där jag känner mig hemma. I Kiruna så ville jag bort. När jag var 5-6 år så packade jag ner alla mina mjukisdjur i plastpåsar. Pappa kom in och frågade mig om jag skulle sova över hos någon. Jag förklarade att jag packade färdigt tills jag var 18 och skulle flytta hemifrån. 

När jag var 12 så dog jag lite av att bo hemma. Jag ville iväg, och när jag blev 16 så fick jag äntligen försvinna till Öjebyn. En mellanlandning, insåg jag snart. För jag hör inte hemma här. Jag hör hemma någonstans långt borta där jag får vara fri. Kanske i vildmarken där jag studerar djur och natur, några meter under havsytan där jag studerar havets underbara varelser, på en utgrävning i Östasien där jag studerar utdöda djur eller kanske på ett stort fränt labb i Tyskland... Vi får se vars jag hamnar och vad jag kommer att ådstakomma. Förhoppningsvis något, iallafall. 

Och ja, händer detta inte under min livstid, så kanske det händer mig i WoW. :) He-he-he

Igår spelade jag och Elin World of Warcraft från 11 på morgonen, till strax efter 2... På natten. DVS i 15 timmar. Efteråt var jag, och hon också vad jag förstått, helt väck i huvudet. Jag kände mig full. Jag antar att 3D effekten IRL har den verkan på människor som varit utan den ett tag. 

Och så var det ju en chock för kroppen att stå och att hålla balsansen samtidigt som man måste använda sin grovmotorik för att ta sig fram. Jag var nog mer lik en halvåring än en 17-åring, tror jag. 

Vi gjorde dock ett litet uppehåll för att beställa hamburgare och köpa godis. Det var den godaste hamburgare jag ätit på väldigt länge. Tack Pitstop! 

Nu har jag redan fått många beklagelser på att det här med att spela WoW, även fast jag inte publicerat inlägget i skrivande stund. Därför ska jag göra en lista åt er varför det är okej, och till och med bra, att spela WoW:

• Man slipper tänka på den förstörda miljön vi har på jorden, för den i WoW är underbar, även om lite av den också är förstörd.
  
  
• Man slipper tänka på lön, jobb, utbildning och skatt. I WoW lootar man pengar, eller rent av får pengar för att göra små tjänster. 
  
  
• I WoW så kan man ha ett helt annat liv. Du kan leva på att fiska, på ett göra magiska drycker eller kanske sy kläder. Helt underbart. Och vill du inte det, då behöver du inte. Du kan gott vandra omkring och njuta av naturen istället. 
  
  
• I WoW kan man vara pirat. Man kan döda humanoids och ta deras pengar, sedan kan man köpa rom och supa sig full. 
  
  
• I WoW... Ja, ni ser. Det finns hur mycket som helst som är bra med WoW. Och det är mycket bättre än att plugga, hur man än tänker. Skiter sig livet, ja, då är man fortfarande rik som ett troll i WoW.

Just nu sitter jag här, vid min kära dator. Det känns inte alls som att jag spenderat hela dagen i skolan, och det känns inte alls som att alla tankar som gått igenom mitt huvud gjort det idag. 

Jag har hunnit se The Matrix, har hunnit prata om allt och ingenting med Ulf och Elin i kiosken, och jag har hunnit komma hem och känna mig lite nedstämd, och nu känns det helt overkligt. Har inte jag bara suttit här? Har jag inte vaknat nyss? Är det redan kväll?

Dagen känns som att den bara flugit förbi. Inte när jag upplevt den. Lektionerna har varit långa, jag har sett två hyfsat långa filmer, och suttit i kiosken i tre timmar. Men nu i efterhand så förstår jag inte ens ifall dagen ens har varit verklig. Det känns så konstigt. Som om dagen började för flera år sedan, och som att den pågick i några sekunder, och nu är det så länge sedan allt hände. 

Jag har även haft huvudvärk hela dagen. Det känns som om jag skulle ha feber, men temperaturen är normal. 

Kursen Ekologi började idag. Den ser jag fram emot. Jag älskar biologi. Det är så lätt, och så himla logiskt. <3 Jag hade kunnat sitta hela dagen och prata om hur en enda cell kan bete sig precis som en individ, och hur ett stort samhälle beter sig precis som en enda individ. Jag älskar liv. Jag älskar läran om livet. 

Nu ska jag se Criminal minds och sova. Natt. 

Jag har inte haft ork till att blogga. Jag har inte ens haft ork till att sitta på facebook, eller spela spel. Hur ansträngande kan det ens vara? De få fria tider jag haft helt ensam har jag orkat sova, eller orkat ligga framför TVn. Detta är dock ingen ursäkt. Jag uppdaterar min blogg så sällan jag känner för det. Ha-ha.

Nu är iallafall skolan igång efter sjukdomstiden, och jag började med ett prov. Yay! Jag har också spenderat tid med Elin. Vi har varit sjuka tillsammans. :) 

I söndags så var jag hos min syster, som har byggt in ett akvarium i väggen. Det är verkligen skitsnyggt, och jag kommer nog glo där flera timmar framöver. 

Vi såg också innebandymatch från klockan 16.00 till klockan 19.00. Det började med 6-åringar som övade att passa till en division 3 match (eller något sådant. Hur ska jag veta? Jag vet inte ens vilket lag som vann, ärligt talat). 

Systers son, som är en utav 6-åringarna, kollade drygt på mig och sa "Vet du inte ens vad teka är?!" Min comeback "Vet du vad andraderivatan av 3x^2 + 3x är?! Nä, just det!" 

Snacka om att vara lam. ;P 

Något annat lamt är att jag såg Big brother, och gillade det. Jag trodde inte jag kunde sjuka så lågt. Hittills, efter att sett ett avsnitt, så gillar jag Vanessa, en blonderad svartskalle som föddes som man. Hon verkar rätt härlig. Jag gillar också paret som ska vara med där, Richard (?), någon hyperfärgglad mesig snubbe och Ebba (?), som ser alldeles för normal ut för big brother, som ska låtsas som att de inte känner varandra.

Dock är det tveksamt att jag kommer fortsätta kolla på detta program. Jag vet inte ens när det sänds eller i vilken kanal, men who cares?

Ett ögonblick, ja, vilket ska man välja?

Jag har många ögonblick som jag tycker om väldigt starkt, men i brist på bilder så väljer jag ett helt annat ögonblick, så att ni kan dela det med mig. Nästan. 



Circusen hade sina djur i hagar i Piteå när jag var på loppmarknad, så jag gick fram till elefanten som åt gräs, matade henne och tittade på denna underbart kloka varelse. 

Det var så spännande att för första gången få röra i en elefant, och dessutom mata en. Att bara stå nära ett så otroligt klokt djur som jag egentligen aldrig någonsin borde träffa på, om vi båda hade levt på rätt villkor. 

Det var iallafall riktigt fascinerande, och jag hade lätt stått kvar där hela dagen om inte mitt sällskap hade dragit med mig hem igen.

Jag och Elin är sjuka tillsammans, och har spenderat exakt hela dagen med att kolla film. Hittills har vi sett fyra stycken, men många fler är på gång. ;)

Det var också helt sjukt igår när jag kom hem till Elin. Vi satte oss och pratade lite om framtiden, och så vänder jag huvudet snabbt och får se något häpnadsväckande! Jag bara pekar rakt ut och Elin ser hoppfullt dit jag pekar. Det var nämligen lilla David-Della-Rocco-Rosengurtle-Baumgartner som kom krypandes fram. Nu är han/hon i säkerhet igen och har fått smaska maggots.

Håll tummarna för att jag och Elin ska bli friska snart, och håll tummarna för att alla filmer vi ska se kommer att vara bra!

Hur man botar en gnällvi: Se till att gnällvin får i sig föda, men låt inte gnällvin veta att matar den för att du hatar när gnäller. Ju sötare mat, desto bättre. Köp hem alla möjliga sorters mat, för ibland så vill gnällvin ha kakor, och ibland vill gnällvin ha räkor och svamp i ekologisk majonässås. 

Om gnällvin fått i sig föda, men fortfarande omar sig och gör konstiga ljud, så lägg dig ner och mys med gnällvin. En tupplur gör den pigg och kry igen! 

Praktiskt exempel: Idag var allt asjobbigt. Att städa var helvetesgöra, och TV:n var en ond manick från helvetet eftersom den inte sände något sevärt program, och jag ville inte ens tänka på att gå till tvättstugan. Sen insåg jag att jag inte hade ätit mat på hela dagen, och åt middag samt snodde Matildas russin och åt dem (Schh!). Efter det så började världen snurra åt rätt håll igen, och dagen var räddad - once again. 

På tal om att tvätta, så måste jag berätta om hur obehagligt det är att röra i blöta kläder. Detta insåg jag en dag när jag skulle hänga upp blöt tvätt. Tvätten kändes på något sätt mycket kallare än den brukade. Är tvätt alltid iskall? Jag hade aldrig tänkt på det förut, men nu så frös jag ohyggligt mycket om händerna. 

Och när den blöta tyget drogs mot annat blött tyg, så ilade det i hela kroppen. Det var som när man drar naglar mot en blackboardtavla, och det började kännas extremt obehagligt i naglarna att röra i detta blöta tyg. 

Nuförtiden så hatar jag det. Nästan så att jag vill ha på mig ett par vantar och hörselkåpor när jag hanterar blöt tvätt. Annars så tycker jag faktiskt om att tvätta. Helt klart det roligaste utav alla hushållssysslor, om man exkluderar bakning. 

Den här helgen måste ha varit en utav de tråkigaste helgerna någonsin. Jag har inte gjort någonting alls, förutom att slöstäda lite. Det konstiga är att jag har varit så upptagen med att ha tråkigt, att jag har inte orkat göra något roligt. Jag hade en lista med saker som måste göras i helg, där jag skrev upp att spela WoW, som är ett utav de roligaste spelen genom tiderna, men det kändes lika jobbigt som att städa, så det fick vara. 

Nu blir det att köpa kakor! <3

Idag klev jag upp klockan 08.00 för att jag skulle på ungdomsmottagningen och förnya receptet på mina p-piller. Men det gick inte så bra.

Jag steg upp, och tänkte att jag skulle göra allt i hela världen för att slippa åka buss i 25 minuter för att prata med en främmande tant i 10 minuter och sedan vänta på en buss hem i ytterligare några evigheter och påbörja den 25 minuter långa bussresan åter igen. Istället lade jag mig ner i sängen och hade ångest över att behöva åka dit, och tyckte synd om mig själv. 

Efter att ha kollat på klockan en timme kunde jag konstatera att nu var det försent, och då kunde jag somna om och sova gott i någon timme till. 

Egentligen är det meningen att en utav mina bästa vänner ska vara här idag, men problemet är att han har en hund. Varför är det ett problem, tänker ni? Jo, för att den hunden, hur söt den än må vara, släpper hår som om han vore chewbacca på strålbehandling. Därför ville jag inte ha med hunden hit. 

Istället skulle jag hoppa på bussen till Luleå och hälsa på honom, men när man har 70 kronor i börsen och inväntar en avgift för missat möte på ungdomsmottagningen så känns det aningen dyrt. 

Jag har insett, efter att ha haft djur i 17 år, att det inte är tillräckligt givande för att väga upp alla nackdelar. Om man inte har något hyffsat självgående djur eller en familj som tar hand om djuret åt en när man är borta, vill säga. Jag antar att barn är ännu värre, för man kan inte lämna av barnen på något djurdagis när man vill spontanresa. 

När jag blir pirat så ska jag aldrig vara bunden till något som inte kan anpassa sig efter mig, och när det aldrig någonsin händer så ska jag skaffa barn sent så att jag får forska runt om i världen utan något som tvingar mig hem igen.  

På tal om djur så har jag och Elin fem stora håriga tarantellor, som i nuläget är rosa och bara 1-2 cm stora, där tre utav dem är till salu efter att ha blivit räddade från sina bebisätande syskon. Budgivningen kan börja! 

De andra två bor hos Elin och vi har gemensam vårdnad om dessa fina barn, David-Della-Rocco-Rosengurtle-Baumgartner och Romeo-Green beans-Eunice-Dollypoposkallius.

Ja, nu har jag förlorats i blogghysterin och har gjort som alla andra och skaffat mig en hemlig dagbok - öppen för alla att läsa. Varför? Varför inte? Vad ska man annars göra en torsdagkväll?